< Job 23 >

1 Then Job answered and said,
Job svarade, och sade:
2 Even to day is my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 Oh that I knew where I might find him! that I might come even to his seat!
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 I would order my cause before him, and fill my mouth with arguments.
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 I would know the words which he would answer me, and understand what he would say to me.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Will he plead against me with his great power? No; but he would put strength in me.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 There the righteous might dispute with him; so should I be delivered for ever from my judge.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 Behold, I go forward, but he is not there; and backward, but I cannot perceive him:
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 On the left hand, where he does work, but I cannot behold him: he hides himself on the right hand, that I cannot see him:
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 But he knows the way that I take: when he has tried me, I shall come forth as gold.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 My foot has held his steps, his way have I kept, and not declined.
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have esteemed the words of his mouth more than my necessary food.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 But he is in one mind, and who can turn him? and what his soul desires, even that he does.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 For he performs the thing that is appointed for me: and many such things are with him.
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Therefore am I troubled at his presence: when I consider, I am afraid of him.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 For God makes my heart soft, and the Almighty troubles me:
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 Because I was not cut off before the darkness, neither has he covered the darkness from my face.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

< Job 23 >