Exodus 13

1 And the LORD spoke to Moses, saying,

Och Herren talade med Mose, och sade:

2 Sanctify to me all the firstborn, whatever opens the womb among the children of Israel, both of man and of beast: it is mine.

Helga mig allt förstfödt; det som allehanda moderlif öppnar när Israels barnom, både ibland menniskor och boskap; ty de äro min.

3 And Moses said to the people, Remember this day, in which you came out from Egypt, out of the house of bondage; for by strength of hand the LORD brought you out from this place: there shall no leavened bread be eaten.

Då sade Mose till folket: Tänker uppå denna dagen, på hvilken I utgångne ären af Egypten, utu träldomsens huse; att Herren hafver eder hädan utfört med väldiga hand; derföre skall du icke äta surdeg.

4 This day came you out in the month Abib.

I dag ären I utgångne i den månadenom Abib.

5 And it shall be when the LORD shall bring you into the land of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Hivites, and the Jebusites, which he swore to your fathers to give you, a land flowing with milk and honey, that you shall keep this service in this month.

När nu Herren låter komma dig in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Heveers och Jebuseers land, hvilket han dina fäder svorit hafver, att han ville gifva dig ett land, der mjölk och hannog uti flyter; så skall du denna tjenstena hålla i denna månadenom.

6 Seven days you shall eat unleavened bread, and in the seventh day shall be a feast to the LORD.

I sju dagar skall du äta osyradt bröd, och på sjunde dagenom är Herrans högtid.

7 Unleavened bread shall be eaten seven days; and there shall no leavened bread be seen with you, neither shall there be leaven seen with you in all your quarters.

Derföre skall du i sju dagar äta osyradt bröd; så att när dig ingen surdeg, ej heller syradt bröd skall finnas i alla dina landsändar.

8 And you shall show your son in that day, saying, This is done because of that which the LORD did to me when I came forth out of Egypt.

Och du skall säga dinom son på den tiden: Sådant hålle vi fördenskull, att Herren så hafver gjort med oss, då vi drogom utur Egypten.

9 And it shall be for a sign to you on your hand, and for a memorial between your eyes, that the LORD’s law may be in your mouth: for with a strong hand has the LORD brought you out of Egypt.

Derföre skall dig vara ett tecken i dine hand, och en åminnelse för din ögon; på det att Herrans lag skall vara i dinom mun, att Herren hafver utfört dig af Egypten med väldiga hand.

10 You shall therefore keep this ordinance in his season from year to year.

Derföre håll denna seden i sinom tid årliga.

11 And it shall be when the LORD shall bring you into the land of the Canaanites, as he swore to you and to your fathers, and shall give it you,

När nu Herren hafver låtit dig komma in uti de Cananeers land, såsom han dig och dina fäder svorit hafver, och hafver dig det gifvit;

12 That you shall set apart to the LORD all that opens the matrix, and every firstling that comes of a beast which you have; the males shall be the LORD’s.

Så skall du afskilja Herranom allt det som öppnar moderlifvet, och förstfödt är ibland boskapen; det som mankön är, skall höra Herranom till.

13 And every firstling of an ass you shall redeem with a lamb; and if you will not redeem it, then you shall break his neck: and all the firstborn of man among your children shall you redeem.

Det förstfödda af åsnanom skall du lösa med ett får; om du icke löser det, så bryt halsen sönder på thy; men allt förstfödt af mennisko ibland din barn skall du lösa.

14 And it shall be when your son asks you in time to come, saying, What is this? that you shall say to him, By strength of hand the LORD brought us out from Egypt, from the house of bondage:

Och när ditt barn frågar dig i dag eller i morgon: Hvad är detta? skall du säga thy: Herren hafver fört oss med väldiga hand utur Egypten, ifrå träldomsens huse.

15 And it came to pass, when Pharaoh would hardly let us go, that the LORD slew all the firstborn in the land of Egypt, both the firstborn of man, and the firstborn of beast: therefore I sacrifice to the LORD all that opens the matrix, being males; but all the firstborn of my children I redeem.

Ty då Pharao var trög till att släppa oss, slog Herren allt det förstfödt var i Egypti lande, ifrå menniskones förstfödda, intill boskapens förstfödda; derföre offrar jag Herranom allt det som moderlifvet öppnar, det mankön är; och det, som förstfödt är af min barn, löser jag.

16 And it shall be for a token on your hand, and for frontlets between your eyes: for by strength of hand the LORD brought us forth out of Egypt.

Och det skall vara dig för ett tecken i dine hand, och en åminnelse för din ögon, att Herren hafver fört oss med väldiga hand utur Egypten.

17 And it came to pass, when Pharaoh had let the people go, that God led them not through the way of the land of the Philistines, although that was near; for God said, Lest peradventure the people repent when they see war, and they return to Egypt:

Då nu Pharao hade släppt folket, förde icke Gud dem på den vägen genom de Philisteers land, den genast var; ty han tänkte att folket måtte ångra sig, när de sågo örlig emot sig, och så omvända igen till Egypten.

18 But God led the people about, through the way of the wilderness of the Red sea: and the children of Israel went up harnessed out of the land of Egypt.

Derföre förde han folket omkring på den vägen genom öknena åt röda hafvet; och Israels barn foro väpnade utur Egypti land.

19 And Moses took the bones of Joseph with him: for he had straightly sworn the children of Israel, saying, God will surely visit you; and you shall carry up my bones away hence with you.

Och Mose tog med sig Josephs ben; ty han hade tagit en ed af Israels barnom, och sagt: Gud varder eder sökandes, så förer min ben hädan med eder.

20 And they took their journey from Succoth, and encamped in Etham, in the edge of the wilderness.

Så drogo de ut ifrå Succoth, och slogo deras lägre i Etam, närmast vid öknena.

21 And the LORD went before them by day in a pillar of a cloud, to lead them the way; and by night in a pillar of fire, to give them light; to go by day and night:

Och Herren gick före dem om dagen uti en molnstod, på det han skulle föra dem den rätta vägen; och om nattene uti en eldstod, på det han skulle lysa dem; till att vandra både dag och natt.

22 He took not away the pillar of the cloud by day, nor the pillar of fire by night, from before the people.

Den molnstoden och eldstoden skiljdes intet ifrå folket.