Exodus 12
1 And the LORD spoke to Moses and Aaron in the land of Egypt saying,
Herren sade till Mose och Aaron i Egypti lande:
2 This month shall be to you the beginning of months: it shall be the first month of the year to you.
Denne månaden skall vara när eder den förste månaden; och af honom skolen I begynna månaderna om året.
3 Speak you to all the congregation of Israel, saying, In the tenth day of this month they shall take to them every man a lamb, according to the house of their fathers, a lamb for an house:
Taler till hela Israels menighet, och säger: På tionde dagen i denna månadenom tage hvar och en ett får, den en husfader är, ju ett får till huset.
4 And if the household be too little for the lamb, let him and his neighbor next to his house take it according to the number of the souls; every man according to his eating shall make your count for the lamb.
Men der ett hus är för klent till ett får, så tage sin nästa granna vid sitt hus efter själarnas tal, som nog kunde vara till att förtära fåret.
5 Your lamb shall be without blemish, a male of the first year: you shall take it out from the sheep, or from the goats:
Och det skall vara ett får, som ingen vank hafver, en gummar och årsgammal. Af lambom eller kidom skolen I tagat.
6 And you shall keep it up until the fourteenth day of the same month: and the whole assembly of the congregation of Israel shall kill it in the evening.
Och I skolen behållat intill fjortonde dagen i denna månadenom. Och hvar hopen i hela Israel skall slagtat till aftonen;
7 And they shall take of the blood, and strike it on the two side posts and on the upper door post of the houses, wherein they shall eat it.
Och skolen taga af dess blod och stryka på båda sidoträn åt dörrene, och öfra dörrträt i husen, der de äta det uti;
8 And they shall eat the flesh in that night, roast with fire, and unleavened bread; and with bitter herbs they shall eat it.
Och skolen så äta köttet i den samma nattene, stekt vid eld, och osyradt bröd, och skolen ätat med bitter salso.
9 Eat not of it raw, nor sodden at all with water, but roast with fire; his head with his legs, and with the entrails thereof.
I skolen icke ätat rått, eller med vattne sudet; utan allena stekt vid eld, dess hufvud med dess fötter och inelfver.
10 And you shall let nothing of it remain until the morning; and that which remains of it until the morning you shall burn with fire.
Och I skolen intet låta qvart blifva till morgonen; om något blifver qvart till morgonen, skolen I det uppbränna med elde.
11 And thus shall you eat it; with your loins girded, your shoes on your feet, and your staff in your hand; and you shall eat it in haste: it is the LORD’s passover.
Men så skolen I ätat: I skolen vara gjordade kringom edra länder, och hafva edra skor på edra fötter, och stafrar i edra händer; och I skolen ätat såsom de der hasta till vägs; ty det är Herrans Passah.
12 For I will pass through the land of Egypt this night, and will smite all the firstborn in the land of Egypt, both man and beast; and against all the gods of Egypt I will execute judgment: I am the LORD.
Förty jag vill i den samma nattene gå genom Egypti land, och slå allt det förstfödt är i Egypti lande, både af menniskor och boskap, och bevisa mitt straff på alla de Egyptiers gudar, Jag Herren.
13 And the blood shall be to you for a token on the houses where you are: and when I see the blood, I will pass over you, and the plague shall not be on you to destroy you, when I smite the land of Egypt.
Och blodet skall vara eder ett tecken på husen, der I uti ären, att, när jag ser blodet, skall jag gå framom eder; och eder icke vederfaras skall den plåga, som eder förderfva må, när jag slår Egypti land.
14 And this day shall be to you for a memorial; and you shall keep it a feast to the LORD throughout your generations; you shall keep it a feast by an ordinance for ever.
Och I skolen hafva denna dagen till åminnelse; och I skolen hålla honom högtideligan Herranom till en fest; I och alle edra efterkommande i en evig brukning.
15 Seven days shall you eat unleavened bread; even the first day you shall put away leaven out of your houses: for whoever eats leavened bread from the first day until the seventh day, that soul shall be cut off from Israel.
I sju dagar skolen I äta osyradt bröd, nämliga, på första dagenom skolen I upphålla med syradt bröd uti edor hus. Den som syradt bröd äter, ifrå första dagen, allt intill den sjunde, hans själ skall förgöras af Israel.
16 And in the first day there shall be an holy convocation, and in the seventh day there shall be an holy convocation to you; no manner of work shall be done in them, save that which every man must eat, that only may be done of you.
Den förste dagen skall vara helig, att I sammankommen, och den sjunde skall ock vara helig, att I sammankommen; intet arbete skolen I göra på dem, utan det som till maten hörer för allahanda själar, det allena mågen I göra för eder.
17 And you shall observe the feast of unleavened bread; for in this selfsame day have I brought your armies out of the land of Egypt: therefore shall you observe this day in your generations by an ordinance for ever.
Och håller eder vid osyradt bröd; förty på den samma dagen hafver jag utfört edra härar utur Egypti land; derföre skolen I, och alle edre efterkommande, hålla denna dagen i en evig brukning.
18 In the first month, on the fourteenth day of the month at even, you shall eat unleavened bread, until the one and twentieth day of the month at even.
På fjortonde dagen i första månadenom, om aftonen, skolen I äta osyradt bröd, intill en och tjugonde dagen i samma månadenom om aftonen;
19 Seven days shall there be no leaven found in your houses: for whoever eats that which is leavened, even that soul shall be cut off from the congregation of Israel, whether he be a stranger, or born in the land.
Så att man i sju dagar intet syradt bröd finner i edor hus; ty den som syradt bröd äter, hans själ skall förgöras utur Israels menighet, ehvad han är utländsk eller inländsk.
20 You shall eat nothing leavened; in all your habitations shall you eat unleavened bread.
Derföre äter intet syradt bröd, utan allenast osyradt bröd uti alla edra boningar.
21 Then Moses called for all the elders of Israel, and said to them, Draw out and take you a lamb according to your families, and kill the passover.
Och Mose kallade alla de äldsta i Israel, och sade till dem: Leter ut och tager får, hvar och en för sitt husfolk, och slagter Passah.
22 And you shall take a bunch of hyssop, and dip it in the blood that is in the basin, and strike the lintel and the two side posts with the blood that is in the basin; and none of you shall go out at the door of his house until the morning.
Och tager ett knippe isop, och dopper i blodet i bäckenet, och stryker dermed på öfra dörrträt, och båda sidoträn; och ingen menniska gånge ut genom sins hus dörr intill morgonen.
23 For the LORD will pass through to smite the Egyptians; and when he sees the blood on the lintel, and on the two side posts, the LORD will pass over the door, and will not suffer the destroyer to come in to your houses to smite you.
Förty Herren varder gångandes der framom, och skall plåga de Egyptier. Och när han får se blodet på öfra dörrträt och på de tu sidoträn, går Herren framom dörrena, och icke låter förderfvaren komma uti edor hus till att plåga.
24 And you shall observe this thing for an ordinance to you and to your sons for ever.
Derföre håll denna seden för dig och din barn till evig tid.
25 And it shall come to pass, when you be come to the land which the LORD will give you, according as he has promised, that you shall keep this service.
Och när I kommen in uti landet, det Herren eder gifvandes varder, såsom han sagt hafver, så håller denna tjenstena.
26 And it shall come to pass, when your children shall say to you, What mean you by this service?
Och när edor barn säga till eder: Hvad hafven I der för en tjenst?
27 That you shall say, It is the sacrifice of the LORD’s passover, who passed over the houses of the children of Israel in Egypt, when he smote the Egyptians, and delivered our houses. And the people bowed the head and worshipped.
Skolen I säga: Det är Herrans Passahoffer, den der gick framom Israels barn i Egypten, då han plågade de Egyptier, och frälste vår hus. Då bugade sig folket, och tillbad.
28 And the children of Israel went away, and did as the LORD had commanded Moses and Aaron, so did they.
Och Israels barn gingo bort, och gjorde såsom Herren Mose och Aaron budit hade.
29 And it came to pass, that at midnight the LORD smote all the firstborn in the land of Egypt, from the firstborn of Pharaoh that sat on his throne to the firstborn of the captive that was in the dungeon; and all the firstborn of cattle.
Och om midnattstid slog Herren allt det förstfödt var i Egypti lande, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol satt, allt intill dens förstfödda son, som fången satt i fängelset, och allt förstfödt af boskapenom.
30 And Pharaoh rose up in the night, he, and all his servants, and all the Egyptians; and there was a great cry in Egypt; for there was not a house where there was not one dead.
Då stod Pharao upp, och alle hans tjenare på den nattene, och alle Egyptier, och ett stort rop vardt uti Egypten; ty der var intet hus, der icke en döder inne låg.
31 And he called for Moses and Aaron by night, and said, Rise up, and get you forth from among my people, both you and the children of Israel; and go, serve the LORD, as you have said.
Och han kallade Mose och Aaron om nattene, och sade: Görer eder redo, och farer ut ifrå mitt folk, I och Israels barn; går åstad, och tjener Herranom, såsom I sagt hafven.
32 Also take your flocks and your herds, as you have said, and be gone; and bless me also.
Tager ock med eder edor får och fä, såsom I sagt hafven; går åstad, och välsigner mig med.
33 And the Egyptians were urgent on the people, that they might send them out of the land in haste; for they said, We be all dead men.
Och de Egyptier trängde fast uppå folket, att de måste med hast drifva dem ut af landet; ty de sade: Vi dö hvar och en.
34 And the people took their dough before it was leavened, their kneading troughs being bound up in their clothes on their shoulders.
Och folket bar råan deg, förra än han försyrad vardt, till deras mat, bundnan i deras kläder, på deras axlar.
35 And the children of Israel did according to the word of Moses; and they borrowed of the Egyptians jewels of silver, and jewels of gold, and raiment:
Och Israels barn hade gjort såsom Mose sagt hade; och hade bedts af de Egyptier silfver, och gyldene tyg, och kläder.
36 And the LORD gave the people favor in the sight of the Egyptians, so that they lent to them such things as they required. And they spoiled the Egyptians.
Och Herren hade gifvit folkena nåd för de Egyptier, så att de lånte dem; och de blottade de Egyptier.
37 And the children of Israel journeyed from Rameses to Succoth, about six hundred thousand on foot that were men, beside children.
Så drogo Israels barn ut ifrå Rameses till Succoth, sexhundradetusend män till fot, förutan barn.
38 And a mixed multitude went up also with them; and flocks, and herds, even very much cattle.
Och mycket gement folk drog också med dem; och får och fä, och ganska mycken boskap.
39 And they baked unleavened cakes of the dough which they brought forth out of Egypt, for it was not leavened; because they were thrust out of Egypt, and could not tarry, neither had they prepared for themselves any victual.
Och de bakade af den råa degen, som de utur Egypten förde, osyrade kakor; ty han var icke syrad, efter de vordo utdrefne utur Egypten, och kunde icke förtöfva, och hade eljest ingen kost beredt sig.
40 Now the sojourning of the children of Israel, who dwelled in Egypt, was four hundred and thirty years.
Tiden, i hvilkom Israels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och tretio år.
41 And it came to pass at the end of the four hundred and thirty years, even the selfsame day it came to pass, that all the hosts of the LORD went out from the land of Egypt.
Då de förlidne voro, gick hela Herrans här på en dag utur Egypti land.
42 It is a night to be much observed to the LORD for bringing them out from the land of Egypt: this is that night of the LORD to be observed of all the children of Israel in their generations.
Derföre varder denna natten hållen Herranom, att han hafver fört dem utur Egypti land. Och Israels barn skola hålla henne Herranom, de och deras efterkommande.
43 And the LORD said to Moses and Aaron, This is the ordinance of the passover: There shall no stranger eat thereof:
Och Herren sade till Mose och Aaron: Detta är sättet till att hålla Passah; ingen främling skall äta deraf.
44 But every man’s servant that is bought for money, when you have circumcised him, then shall he eat thereof.
Den som en köpter träl är, den skall man omskära, och sedan äte han deraf.
45 A foreigner and an hired servant shall not eat thereof.
En husman, och en dagakarl, skola intet äta deraf.
46 In one house shall it be eaten; you shall not carry forth any of the flesh abroad out of the house; neither shall you break a bone thereof.
Uti eno huse skall man ätat. I skolen intet af dess kött bära ut för huset, och I skolen intet ben sönderslå af thy.
47 All the congregation of Israel shall keep it.
Hela menigheten i Israel skall så göra.
48 And when a stranger shall sojourn with you, and will keep the passover to the LORD, let all his males be circumcised, and then let him come near and keep it; and he shall be as one that is born in the land: for no uncircumcised person shall eat thereof.
Om någon främling bor när dig, och vill hålla Herranom Passah, han omskäre allt det mankön är, sedan gånge härtill, att han detta gör, och vare såsom en inländsker; ty ingen oomskoren skall äta deraf.
49 One law shall be to him that is home born, and to the stranger that sojourns among you.
Samma lagen vare dem inländska, och utländska, som bor ibland eder.
50 Thus did all the children of Israel; as the LORD commanded Moses and Aaron, so did they.
Och all Israels barn gjorde såsom Herren hade budit Mose och Aaron.
51 And it came to pass the selfsame day, that the LORD did bring the children of Israel out of the land of Egypt by their armies.
Och så förde Herren på en dag Israels barn utur Egypti land, med deras härar.
