Romans 10

1 Brethren, mine hearts desire and prayer to God for Israel is, that they might be saued.

Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige;

2 For I beare them record, that they haue the zeale of God, but not according to knowledge.

Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga.

3 For they, being ignorant of the righteousnes of God, and going about to stablish their owne righteousnes, haue not submitted themselues to the righteousnes of God.

Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne.

4 For Christ is the end of the Law for righteousnes vnto euery one that beleeueth.

Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror.

5 For Moses thus describeth the righteousnes which is of the Lawe, That the man which doeth these things, shall liue thereby.

Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti.

6 But the righteousnes which is of faith, speaketh on this wise, Say not in thine heart, Who shall ascend into heauen? (that is to bring Christ from aboue)

Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned.

7 Or, Who shall descend into the deepe? (that is to bring Christ againe from the dead) (Abyssos g12)

Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda. (Abyssos g12)

8 But what sayth it? The worde is neere thee, euen in thy mouth, and in thine heart. This is the worde of faith which we preach.

Men hvad säger ( Skriften )? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom.

9 For if thou shalt confesse with thy mouth the Lord Iesus, and shalt beleeue in thine heart, that God raised him vp from the dead, thou shalt be saued:

Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig.

10 For with the heart man beleeueth vnto righteousnes, and with the mouth man confesseth to saluation.

Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig.

11 For the Scripture saith, Whosoeuer beleeueth in him, shall not be ashamed.

Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam.

12 For there is no difference betweene the Iewe and the Grecian: for he that is Lord ouer all, is rich vnto all, that call on him.

Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom.

13 For whosoeuer shall call vpon the Name of the Lord, shalbe saued.

Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig.

14 But how shall they call on him, in whome they haue not beleeued? and how shall they beleeue in him, of whom they haue not heard? and howe shall they heare without a preacher?

Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare?

15 And how shall they preach, except they be sent? as it is written, Howe beautifull are the feete of them which bring glad tidings of peace, and bring glad tidings of good things!

Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna.

16 But they haue not all obeyed ye Gospel: for Esaias saith, Lord, who hath beleeued our report?

Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan?

17 Then faith is by hearing, and hearing by the worde of God.

Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord.

18 But I demaund, Haue they not heard? No doubt their sound went out through all the earth, and their wordes into the endes of the worlde.

Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar.

19 But I demaund, Did not Israel knowe God? First Moses sayth, I will prouoke you to enuie by a nation that is not my nation, and by a foolish nation I will anger you.

Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder.

20 And Esaias is bolde, and saith, I was found of them that sought me not, and haue bene made manifest to them that asked not after me.

Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig.

21 And vnto Israel hee sayth, All the day long haue I stretched foorth mine hand vnto a disobedient, and gainesaying people.

Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.