Philemon 1
1 Paul a prisoner of Iesus Christ, and our brother Timotheus, vnto Philemon our deare friende, and fellowe helper,
Paulus, Christi Jesu fånge, och Timotheus, brodren, dem älskeliga, och vårom hjelpare Philemon;
2 And to our deare sister Apphia, and to Archippus our fellowe souldier, and to the Church that is in thine house:
Och de älskeliga Apphie, och Archippo, vår medstridare, och den församling som i ditt hus är:
3 Grace be with you, and peace from God our Father, and from the Lord Iesus Christ.
Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
4 I giue thanks to my God, making mention alwaies of thee in my praiers,
Jag tackar min Gud, och hafver din åminnelse alltid i mina böner;
5 (When I heare of thy loue and faith, which thou hast toward the Lord Iesus, and towarde all Saintes)
Efter jag hörer af din kärlek, och den tro som du hafver till Herran Jesum, och emot all helgon;
6 That the fellowship of thy faith may bee made effectuall, and that whatsoeuer good thing is in you through Christ Iesus, may be knowen.
Att din tro, som vi hafve med hvarannan, må kraftig varda, genom kunskapen på allt godt, som I hafven i Christo Jesu.
7 For we haue great ioy and consolation in thy loue, because by thee, brother, the Saintes bowels are comforted.
Ty vi hafve stor glädje och hugnad af din kärlek; att helgonen äro hjerteliga vederqvickte af dig, käre broder.
8 Wherefore, though I bee very bolde in Christ to commaund thee that which is conuenient,
Derföre, ändock jag hafver i Christo en stor tröst, till att bjuda dig det du bör göra;
9 Yet for loues sake I rather beseeche thee, though I be as I am, euen Paul aged, and euen nowe a prisoner for Iesus Christ.
Dock likväl, för kärlekens skull, beder jag heldre, jag som en sådana är, nämliga den gamle Paulus, och ännu derutöfver en Jesu Christi fånge.
10 I beseeche thee for my sonne Onesimus, whome I haue begotten in my bondes,
Så förmanar jag dig, för min son Onesimo, den jag födde i minom bandom;
11 Which in times past was to thee vnprofitable, but nowe profitable both to thee and to me,
Den dig fordom onyttig var, men nu både dig och mig väl nyttig är;
12 Whome I haue sent againe: thou therefore receiue him, that is mine owne bowels,
Hvilken jag nu igensändt hafver; men anamma du honom, såsom mitt hjerta.
13 Whom I woulde haue reteined with mee, that in thy steade he might haue ministred vnto me in the bondes of the Gospel.
Jag hade velat behålla honom när mig, att han skulle tjent mig i din stad, uti Evangelii bandom;
14 But without thy minde woulde I doe nothing, that thy benefite should not be as it were of necessitie, but willingly.
Men jag ville intet göra utan ditt samtycke; på det ditt goda icke skulle vara nödgadt, utan sjelfviljogt.
15 It may be that he therefore departed for a season, that thou shouldest receiue him for euer, (aiōnios g166)
Men derföre tilläfventyrs for han sin väg till en tid, att du skulle få honom evigan igen; (aiōnios g166)
16 Not now as a seruant, but aboue a seruant, euen as a brother beloued, specially to me: howe much more then vnto thee, both in the flesh and in the Lord?
Icke nu såsom en tjenare, utan mer än en tjenare; ja, såsom en älskelig broder, besynnerliga mig; huru mycket mer dig, både efter köttet, och efter Herran?
17 If therefore thou count our thinges common, receiue him as my selfe.
Hvar du nu håller mig för din medbroder, så anamma honom lika som mig.
18 If he hath hurt thee, or oweth thee ought, that put on mine accounts.
Om han dig någon skada gjort hafver, eller något skyldig är, det räkna mig till.
19 I Paul haue written this with mine owne hande: I will recompense it, albeit I doe not say to thee, that thou owest moreouer vnto me euen thine owne selfe.
Jag Paulus hafver detta skrifvit med mine hand, jag vill betalat; att jag icke skall säga, att du dig sjelfvan mig pligtig äst.
20 Yea, brother, let mee obteine this pleasure of thee in the Lord: comfort my bowels in the Lord.
Ja, käre broder, städ till att jag hafver lust af dig i Herranom; vederqvick mitt hjerta i Herranom.
21 Trusting in thine obedience, I wrote vnto thee, knowing that thou wilt do eue more then I say.
Jag hafver skrifvit dig till, förtröstandes på dina lydaktighet; vetandes att du gör väl mer, än jag säger.
22 Moreouer also prepare mee lodging: for I trust through your prayers I shall be freely giuen vnto you.
Dermed bered mig herberge; ty jag hoppas att jag, med edra böners hjelp, eder gifven varder.
23 There salute thee Epaphras my felowe prisoner in Christ Iesus,
Helsa dig Epaphras, min medfånge i Christo Jesu;
24 Marcus, Aristarchus, Demas and Luke, my felowe helpers.
Marcus, Aristarchus, Demas, Lucas, mine hjelpare.
25 The grace of our Lord Iesus Christ be with your spirit, Amen. ‘Written from Rome to Philemon, and send by Onesimus a seruant.’
Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med edar anda. Amen.
