Mark 4
1 And hee began againe to teache by the sea side, and there gathered vnto him a great multitude, so that hee entred into a shippe, and sate in the sea, and all the people was by the sea side on the land.
Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
2 And he taught them many things in parables, and said vnto them in his doctrine,
Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
3 Hearken: Beholde, there went out a sower to sowe.
Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
4 And it came to passe as he sowed, that some fell by the way side, and the foules of the heauen came, and deuoured it vp.
Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
5 And some fell on stonie grounde, where it had not much earth, and by and by sprang vp, because it had not depth of earth.
Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
6 But assoone as ye Sunne was vp, it was burnt vp, and because it had not roote, it withered away.
Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
7 And some fell among the thornes, and the thornes grewe vp, and choked it, so that it gaue no fruite.
Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
8 Some againe fell in good grounde, and did yeelde fruite that sprong vp, and grewe, and it brought foorth, some thirtie folde, some sixtie folde, and some an hundreth folde.
Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
9 Then he said vnto them, He that hath eares to heare, let him heare.
Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
10 And whe he was alone, they that were about him with the twelue, asked him of ye parable.
Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
11 And he saide vnto them, To you it is giuen to knowe the mysterie of the kingdome of God: but vnto them that are without, all thinges bee done in parables,
Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
12 That they seeing, may see, and not discerne: and they hearing, may heare, and not vnderstand, least at any time they should turne, and their sinnes should be forgiuen them.
På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
13 Againe he said vnto them, Perceiue ye not this parable? howe then should ye vnderstand all other parables?
Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
14 The sower soweth the worde.
Sädesmannen sår ordet.
15 And these are they that receiue the seede by the wayes side, in whome the worde is sowen: but when they haue heard it, Satan commeth immediatly, and taketh away the worde that was sowen in their heartes.
Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
16 And likewise they that receiue the seede in stony ground, are they, which whe they haue heard the word, straightwayes receiue it with gladnesse.
Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
17 Yet haue they no roote in themselues, and endure but a time: for when trouble and persecution ariseth for the worde, immediatly they be offended.
Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
18 Also they that receiue the seede among the thornes, are such as heare the word:
Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
19 But the cares of this world, and the deceitfulnes of riches, and the lustes of other things enter in, and choke the word, and it is vnfruitfull. (aiōn g165)
Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. (aiōn g165)
20 But they that haue receiued seede in good ground, are they that heare the worde, and receiue it, and bring foorth fruite: one corne thirtie, another sixtie, and some an hundreth.
Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
21 Also he saide vnto them, Commeth the candle in, to be put vnder a bushell, or vnder the bed, and not to be put on a candlesticke?
Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
22 For there is nothing hid, that shall not be opened: neither is there a secret, but that it shall come to light.
Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
23 If any man haue eares to heare, let him heare.
Den der öron hafver till att höra, han höre.
24 And he said vnto them, Take heede what ye heare. With what measure ye mete, it shall be measured vnto you: and vnto you that heare, shall more be giuen.
Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
25 For vnto him that hath, shall it be giuen, and from him that hath not, shall be taken away, euen that he hath.
Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
26 Also he said, So is the kingdome of God, as if a man should cast seede in the ground,
Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
27 And shoulde sleepe, and rise vp night and day, and the seede should spring and growe vp, he not knowing howe.
Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
28 For the earth bringeth foorth fruite of it selfe, first the blade, then the eares, after that full corne in the eares.
Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
29 And assoone as the fruite sheweth it selfe, anon hee putteth in the sickle, because the haruest is come.
När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
30 He saide moreouer, Whereunto shall wee liken the kingdome of God? or with what comparison shall we compare it?
Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
31 It is like a graine of mustarde seede, which when it is sowen in the earth, is the least of all seedes that be in the earth:
Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
32 But after that it is sowen, it groweth vp, and is greatest of all herbes, and beareth great branches, so that the foules of heauen may builde vnder the shadow of it.
Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
33 And with many such parables he preached the word vnto them, as they were able to heare it.
Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
34 And without parables spake hee nothing vnto them: but he expounded all thinges to his disciples apart.
Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
35 Nowe the same day when euen was come, he saide vnto them, Let vs passe ouer vnto the other side.
Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
36 And they left the multitude, and tooke him as he was in the shippe, and there were also with him other little shippes.
Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
37 And there arose a great storme of winde, and the waues dashed into the shippe, so that it was now full.
Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
38 And he was in the sterne asleepe on a pillow: and they awoke him, and saide to him, Master, carest thou not that we perish?
Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
39 And hee rose vp, and rebuked the winde, and saide vnto the sea, Peace, and be still. So the winde ceased, and it was a great calme.
Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
40 Then he saide vnto them, Why are ye so fearefull? how is it that ye haue no faith?
Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
41 And they feared exceedingly, and said one to another, Who is this, that both the winde and sea obey him?
Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
