Mark 3
1 And he entred againe into ye Synagogue, and there was a man which had a withered had.
Och han gick åter in uti Synagogon; och der var en man, som hade ena bortvissnada hand.
2 And they watched him, whether he would heale him on the Sabbath day, that they might accuse him.
Och de vaktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.
3 Then he saide vnto the man which had the withered hand, Arise: stand forth in the middes.
Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Gack hitfram.
4 And he saide to them, Is it lawfull to doe a good deede on the Sabbath day, or to doe euil? to saue the life, or to kill? But they held their peace.
Och sade till dem: Hvilketdera är lofligit, göra väl om Sabbathen, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller dräpa? Då tigde de.
5 Then hee looked rounde about on them angerly, mourning also for the hardnesse of their hearts, and saide to the man, Stretch foorth thine hand. And he stretched it out: and his hande was restored, as whole as the other.
Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.
6 And the Pharises departed, and straightway gathered a councill with the Herodians against him, that they might destroy him.
Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.
7 But Iesus auoided with his disciples to the sea: and a great multitude followed him from Galile, and from Iudea,
Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;
8 And from Ierusalem, and from Idumea, and beyonde Iordan: and they that dwelled about Tyrus and Sidon, when they had heard what great things he did, came vnto him in great number.
Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.
9 And he commanded his disciples, that a litle shippe should waite for him, because of the multitude, lest they shoulde throng him.
Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.
10 For hee had healed many, in so much that they preassed vpon him to touch him, as many as had plagues.
Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.
11 And when the vncleane spirits sawe him, they fel downe before him, and cried, saying, Thou art the Sonne of God.
Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.
12 And he sharply rebuked them, to the ende they should not vtter him.
Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.
13 Then hee went vp into a mountaine, and called vnto him whome he woulde, and they came vnto him.
Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.
14 And hee appoynted twelue that they should be with him, and that he might send them to preache,
Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;
15 And that they might haue power to heale sicknesses, and to cast out deuils.
Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.
16 And the first was Simon, and hee named Simon, Peter,
Och gaf Simon det namnet Petrus;
17 Then Iames the sonne of Zebedeus, and Iohn Iames brother (and surnamed them Boanerges, which is, the sonnes of thunder, )
Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
18 And Andrew, and Philippe, and Bartlemew, and Matthewe, and Thomas, and Iames, the sonne of Alpheus, and Thaddeus, and Simon the Cananite,
Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
19 And Iudas Iscariot, who also betraied him, and they came home.
Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
20 And the multitude assembled againe, so that they could not so much as eate bread.
Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
21 And when his kinsfolkes heard of it, they went out to laie hold on him: for they sayde that he was beside himselfe.
Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
22 And the Scribes which came downe from Hierusalem, saide, He hath Beelzebub, and through the prince of the deuils he casteth out deuils.
Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
23 But he called them vnto him, and said vnto them in parables, How can Satan driue out Satan?
Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
24 For if a kingdome bee deuided against it selfe, that kingdome can not stand.
Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
25 Or if a house bee deuided against it selfe, that house can not continue.
Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
26 So if Satan make insurrection against himselfe, and be deuided, hee can not endure but is at an ende.
Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
27 No man can enter into a strong mans house, and take away his goods, except hee first binde that strong man, and then spoyle his house.
Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
28 Verely I say vnto you, all sinnes shalbe forgiuen vnto the children of men, and blasphemies, wherewith they blaspheme:
Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
30 Because they saide, Hee had an vncleane spirit.
Ty de sade: Han hafver den orena andan.
31 Then came his brethren and mother, and stoode without, and sent vnto him, and called him.
Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
32 And the people sate about him, and they said vnto him, Beholde, thy mother, and thy brethren seeke for thee without.
Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
33 But hee answered them, saying, Who is my mother and my brethren?
Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?
34 And hee looked rounde about on them, which sate in compasse about him, and saide, Beholde my mother and my brethren.
Och då han omkringsett hade på Lärjungarna, som der kringom honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder.
35 For whosoeuer doeth the will of God, he is my brother, and my sister, and mother.
Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.
