Job 37

1 At this also mine heart is astonied, and is mooued out of his place.

Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.

2 Heare the sound of his voyce, and the noyse that goeth out of his mouth.

Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.

3 He directeth it vnder the whole heauen, and his light vnto the endes of the world.

Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.

4 After it a noyse soundeth: hee thundereth with the voyce of his maiestie, and hee will not stay them when his voyce is heard.

Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.

5 God thundereth marueilously with his voyce: he worketh great things, which we know not.

Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.

6 For he sayth to the snowe, Be thou vpon the earth: likewise to the small rayne and to the great rayne of his power.

Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.

7 With the force thereof he shutteth vp euery man, that all men may knowe his worke.

Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.

8 Then the beastes go into the denne, and remaine in their places.

Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.

9 The whirlewind commeth out of the South, and the colde from the North winde.

Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.

10 At the breath of God the frost is giuen, and the breadth of the waters is made narrowe.

Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.

11 He maketh also the cloudes to labour, to water the earth, and scattereth the cloude of his light.

De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.

12 And it is turned about by his gouernment, that they may doe whatsoeuer he commandeth them vpon the whole worlde:

Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;

13 Whether it be for punishment, or for his lande, or of mercie, he causeth it to come.

Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.

14 Hearken vnto this, O Iob: stand and consider the wonderous workes of God.

Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.

15 Diddest thou knowe when God disposed them? and caused the light of his cloud to shine?

Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?

16 Hast thou knowen the varietie of the cloude, and the wonderous workes of him, that is perfite in knowledge?

Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;

17 Or howe thy clothes are warme, when he maketh the earth quiet through the South winde?

Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?

18 Hast thou stretched out the heaues, which are strong, and as a molten glasse?

Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.

19 Tell vs what we shall say vnto him: for we can not dispose our matter because of darknes.

Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.

20 Shall it be told him when I speake? or shall man speake when he shalbe destroyed?

Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.

21 And nowe men see not the light, which shineth in the cloudes, but the winde passeth and clenseth them.

Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.

22 The brightnesse commeth out of the North: the praise thereof is to God, which is terrible.

Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;

23 It is the Almightie: we can not finde him out: he is excellent in power and iudgement, and aboundant in iustice: he afflicteth not.

Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.

24 Let men therefore feare him: for he will not regarde any that are wise in their owne conceit.

Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.