< Rom 13 >

1 Thlang boeih ukkung ak kaiawh awm seh. Khawsa ing a mak tyh ukkung am awm hy. Ukkungna ak awmkhqi boeih ve Khawsa ing ak tyh khqi ni.
Hvar och en vare Öfverhetene, som väldet hafver, underdånig; ty ingen Öfverhet är, utan af Gudi; den Öfverhet, som är, hon är skickad af Gudi.
2 Cedawngawh, u awm ukkungkhqi ak oelh thlang taw Khawsa ing a taak ce ak oelh thlang nani a awm, cemyihna amik sai thlangkhqi ingtaw amah ingkaw amah ak khanawh awidengnaak ce hu kaw.
Derföre, ho sig sätter emot Öfverheten, han sätter sig emot Guds skickelse; men de som sätta sig deremot, de skola få en dom öfver sig.
3 Ik-oeih ak thym ak saikhqi aham ukkung kqih ham am awm hy, cehlai ik-oeih amak thym ak saikhqi ham ni kqih a awm. Uknaak ak takhqi ce amak kqih ham nak ngaih nu? Them leek mah sai lah, cawhtaw nim kyih bit kaw.
Ty de, som väldet hafva, äro icke dem till räddhåga som väl göra, utan dem som illa göra. Vill du icke frukta för Öfverheten, så gör det godt är, så får du pris af honom;
4 Ikawtih nang ing them leek na sainaak aham anih ce Khawsa a tyihzawih na awm hy. Cehlai ik-oeih amak leek na sai awhtaw kqih lah, anih ing zawzi ce a zoena am tahy. Ik-oeih ak sai thawlhkhqi ak khanawh kawsonaak ak takung, Khawsa a tyihzawih na awm hy.
Ty han är Guds tjenare, dig till godo. Men gör du det ondt är, så må du rädas; ty han bär icke svärdet förgäfves; utan han är Guds tjenare, en nämnare honom till straff, som illa gör.
5 Cedawngawh toelnaak nak kqih doeng kaana namah a simnaak qoe qoe ingawm ukkung ak kaina na awm aham awm hy.
Fördenskull måste man vara underdånig, icke allenast för straffets skull, utan ock för samvetets skull.
6 Cawhni mangmu awm nami peek hy, ukkung taw Khawsa a tyihzawih na a awm dawngawh, a mingmih ing ve a ik-oeih awh ve bibi uhy.
Derföre måsten I ock gifva skatt; ty de äro Guds tjenare, som sådant skola sköta.
7 Na peek tyng ce pe boeih: Mangmu peek aham a awm awhtaw pe mai; them phu peek ham a awm awhtaw pe; kqihchahnaak peek ham a awm awhtaw kqihchahnaak pe; zoeksangnaak peek ham a awm awhtaw zoeksangnaak ce pe.
Så gifver nu hvarjom och enom det I pligtige ären; dem skatt, som skatt bör; dem tull, som tull bör; dem rädsel, som rädsel tillhörer; dem heder, som heder tillhörer.
8 Pynoet ingkaw pynoet lungnaak am kaa taw, ik-oeih laiba koeh ta law uh, u awm thlakchang ak lungnaak ingtaw anaa awi ce soep sak hawh hy.
Varer ingom något skyldige, utan att I älskens inbördes; ty den som älskar den andra, han hafver fullbordat lagen.
9 Koeh samphaih; thlang koeh him; koeh qu; koeh nai,” tinaak awipeek ingkaw ikawmyih ak chang awipeek awm vawhkaw: “Namah a pum amyihna na imceng lung law na,” tinaak awi awh cui boeih hy.
Ty det som sagdt är: Du skall icke göra hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke bära falskt vittne; du skall icke begära; och annat sådant bud, det beslutes i detta ordet: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
10 Lungnaak ing a kengsam thlang a seetnaak am sai hy. Cedawngawh lungnaak taw anaa awi a soepnaak na awm hy.
Kärleken gör sin nästa intet ondt. Så är nu kärleken lagsens fullbordan.
11 Tuh tloek awhkaw a tym ve sim doena, ve ve sai lah, nik cangnaak thai awhkawng lak awh hulnaak a tym ce a zoe law voe voe hawh dawngawh, ihnaak awhkawng na hang hqyng lawnaak a tym ce pha hawh hy.
Och medan vi sådant vete, nämliga tiden, att nu är stunden till att uppstå af sömnen, efter vår salighet är nu närmer, än då vi troddet;
12 Khawmthan boeih tawm ca hawh nawh; khaw dai tawm ca hawh hy. Cedawngawh than awhkaw ik-oeih saikhqi ce qoeng hlah unawh khawkdai a suisak ing thoeihcam qu hlah u sih.
Natten är framfaren, och dagen är kommen; derföre låter oss bortkasta mörksens gerningar, och ikläda oss ljusens vapen:
13 Khawkdai awhkaw amyihna khawboe leek sai unawh, oelh qunaak ingkaw tlaiseetnaakkhqi ce koeh ta u sih nyng.
Låter oss ärliga vandra, såsom om dagen; icke i fråsseri och dryckenskap; icke i kamrar och okyskhet; icke i kif och nit;
14 Vemyihkhqi anglakawh Jesu Khrih ing thoeihcam qu unawh, pumsa ngaih thawlhnaak a soepnaak aham koeh poek law uh.
Utan ikläder eder Herran Jesum Christum; och fordrer köttet, dock icke till kättja.

< Rom 13 >