Rom 11
1 Cawhtaw kai ing doet nyng: Khawsa ing ak thlangkhqi ce ak hoet nu? Am hoet qoe qoe hy! Kai kamah awm Israel thlang, Abraham a cadil, Benjamin na awm nyng.
Så säger jag nu: Hafver Då Gud bortkastat sitt folk? Bort det; ty jag är ock en Israelit, af Abrahams säd, af BenJamins slägte.
2 Khawsa ing a sim cee hawh ak thlangkhqi ce am qoeng hy. Elijah ing Israelkhqi ama ngaih a dawngawh Khawsa venawh a cykcahnaak awi Cakciim awh ak awm ce am nami sim nawh nu?
Gud hafver icke bortkastat sitt folk, som han hade föresett tillförene. Eller veten I icke hvad Skriften säger om Elias? huru han går fram för Gud emot Israel, och säger:
3 Bawipa na tawnghakhqi awm him unawh nang a bawkthangkhqi awm hqe hawh uhy; kai doeng ni ka awm hy, cehlai tuh kai awm him aham ni sui uhy,” a ti ce.
Herre, de hafva dräpit dina Propheter, och hafva slagit ned din altare; och jag är allena igenblifven, och de fara efter mitt lif.
4 Khawsa ing ikawmyihna awi am hlat peek ce? “Baal a haiawh khuk amak sym kamah aham thlang thong khqih hoep hun nyng,” tina hy.
Men hvad säger honom Guds svar? Jag hafver mig igenleft sjutusend män, som icke hafva böjt sin knä för Baal.
5 Camih lawtna, tuhawm am qeennaak ing thlang ak tyh ce awm hun hy.
Så är det ock i denna tiden med de igenlefda, efter nådenes utkorelse.
6 Qeennaak ing ak tyk mantaw, bibinaak ak caming am voel hawh ni; bibinaak ak caming mantaw, qeennaak ce qeennaak na am awm voel kaw.
Är det nu af nåd, så är det icke af gerningom; annars vore nåd icke nåd; är det ock af gerningom, så är det nu icke nåd; annars är gerning icke gerning.
7 Cawhtaw ikawmyihna a awmnaak? Israelkhqi ing ngaihtaak doena sui hlai uhy am hu uhy, ak tyhkhqi ingtaw hu uhy. Ak changkhqi taw kawlung hqam sak hy.
Huru äret då? Det Israel söker, det får han icke; men utkorelsen får det; de andre äro förblindade;
8 Mik ta hlai uhy a mami huh thainaak aham, haa ta hlai uhy a maming zaak thainaak aham, tuhngawi dy awh, Khawsa ing a mingmih ce ngai qepnaak kawlung pek khqi hy,” tinawh qee hyt awm hawh hy.
Såsom skrifvet är: Gud hafver gifvit dem en förbittrad anda; ögon, att de icke se skola, och öron, att de icke höra skola allt härtilldags.
9 David ingawm: A mingmih a caboei ce dawng ingkaw thang na awm seitaw, a mingmih ang bahnaak ingkaw a mi khawboe phu zawknaak na awm seh.
Och David säger: Låt deras bord varda en snaro, och till bekajelse, och till förargelse, och dem till deras rätta lön.
10 Khaw a mami huh thainaak aham a mi mikkhqi hyp seitaw, a mim tingkhqi ce khun seh,” ana tihy.
Varde deras ögon förblindad, att de icke se; och böj deras rygg alltid.
11 Doet tlaih lah vang nyng: ama mi thawh thainaak voel dyna tlu unawh nu? Amni! A mingmih a sai thawlhnaak awhkawng, Israelkhqi ing ami ytnaak aham, hulnaak ce Gentelkhqi venawh law hy.
Så säger jag nu: Hafva de då fördenskull stött sig, att de skulle falla? Bort det; men af deras fall hände Hedningomen salighet, på det att han dermed skulle uppväcka dem till nit.
12 Cehlai a mingmih a sai thawlhnaak ce khawmdek boeinaak na awm nawh, a mingmih ing ami hlawng ce Gentelkhqi boeinaak na a awm awhtaw, a mingmih a soepnaak ing iqyt dy nu boeinaak ce a awm sak khqoet kaw!
Är nu deras fall verldenes rikedom, och deras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket mer deras fullhet?
13 Nangmih Gentelkhqi venawh ni ka nik kqawn peek khqi. Gentelkhqi ham ceityih na ka awm khui taw, bi ve khawzah bi nyng,
Eder Hedningomen säger jag: Efter det jag är Hedningarnas Apostel, prisar jag mitt ämbete;
14 ikawmyihna awm kak thlangkhqi ing ytnaak ta unawh thlang vang awm hul na a mi awm thainaak aham bi bi nyng.
Om jag kunde någorledes uppväcka dem, som mitt kött äro, till nit, och göra några saliga af dem.
15 Ikawtih a mingmih ing a mi qoeng a dawngawh khawmdek ing tuqunaak na ang coeng awhtaw, a mingmih ing a mi do ak khqoet man thihnaak awhkawng hqingnaak na am awm kawm nu?
Ty om deras bortkastelse är verldenes försoning, hvad blifver Då deras upptagelse annat än lif ifrå de döda?
16 Phaihpi ak cyk ce pe nawh a ciimcaih sak hawh awhtaw, phaihpi a cuu boeih na ciimcaih hy; thingkung ce a ciim awhtaw, a baaikhqi awm ciimcaih hy.
Är förstlingen helig, så är ock väl hele degen helig och om roten är helig, så äro ock qvistarna helige.
17 A baai a vang ce a ek awhtaw, nangmih, olive chap, olive thing a baai awh cawng na awm tiksaw ak kqa awhkawng ak pli ce hang taai na hyk ti,
Om nu någre af qvistarna äro afbrutne, och du, som var ett vildoljoträ, blef der inympad igen, och äst vorden delaktig af oljoträns rot och fetma;
18 cedawngawh a baai chang ak khanawh koeh oek qu. Nang oek qu awhtaw, ve ve poek: nang ing ak kqa ce tha am pe hyk ti, ak kqa ing ni nang ce tha a ni peek.
Så beröm dig icke emot qvistarna. Om du berömmer dig, så bär ju icke du rotena, utan roten bär dig.
19 Cedawngawh, Kai ve cawng na ka awmnaak thai aham a baaikhqi ek hy,” na ti aham awm hy.
Så säger du då: Qvistarna äro afbrutne, på det jag skulle inympas.
20 Thym hy, a mingmih ing a ma mik cangnaak awh ni a mi ek hy, nangmih awm cangnaak awh ni naming dyih hy. Cedawngawh koeh hoel qu nawh taw, kqih lah.
Sant säger du; de äro afbrutne för otrones skull; men du äst ståndandes genom trona; var icke för stolt i ditt sinne, utan var i räddhåga.
21 Khawsa ing a baai tang tang zani a mam hlyn awhtaw, nangmih awm am nim hlyn khqi kaw.
Ty hafver Gud de naturliga qvistar icke skonat, se till, att han icke heller skonar dig.
22 Cedawngawh Khawsa am qeennaak ingkaw a tlungthangnaak ce poek lah uh. Ak tlukhqi hamna taw ak khawngkhqi camawh ni; nang ahamna taw leek hy, a leeknaak awh na awm poe awhtaw; cekkaataw nang awm tluk sakna awm lawt kawp ti.
Så se nu här Guds godhet och stränghet; strängheten på dem som föllo, och godheten på dig, så framt du blifver i godhetene; annars varder du ock afhuggen;
23 Cangnaak kaana a mami awm poe awhtaw, a mingmih ce cawng khqi tlaih kaw.
Och de inympas igen, om de icke blifva i otrone; ty Gud är mägtig åter inympa dem.
24 Nangmih olive thik chap awhkawng chawm na awm u tiksaw olive thing tang awh cawng na nami awm awhtaw, vawhkaw olive thing tangkhqi ak khqoet taw olive thing awh cawng hly thai khqoet saw!
Ty äst du af ett naturligit vildoljoträ afhuggen, och förutan naturen inympad uti ett sannskyldigt oljoträ; huru mycket mer måga de, som naturlige qvistar äro, inympas uti sitt eget oljoträ?
25 Koeinaakhqi, nangmih ing am naming oekqunaak aham vawhkaw awihyp ve sim kaana nami awm aham am ngaih nyng: Gentelkhqi ami soepnaak nyn a pha hlan dy taw, Israelkhqi amik kawlung hqam kaw.
Käre bröder, jag vill icke fördölja eder denna hemlighet, på det I icke skolen högmodas vid eder sjelfva, att blindheten är Israel endels vederfaren, tilldess Hedningarnas fullhet inkommen är;
26 Cehlai Israelkhqi boeih hul na awm kaw; “Hulkung ce Zion awhkawng law kawmsaw; Jakob a venawh kawng Khawsa ama simnaak ce khawng kaw.
Och så varder hele Israel salig; såsom skrifvet är: Af Zion skall den komma som fria skall, och afvända ogudaktigheten af Jacob.
27 Ve ve a mingmih mi awikamnaak ka sai ni, a mingmih a thawlhnaak ce lawh pe kawng,” tinawh qee hyt hawh amyihna.
Och detta är mitt Testament med dem, då jag borttager deras synder.
28 Awithang leek awi awhtaw, a mingmih ce nangmih a qaal na awm hlai uhy, tyknaak benawh taw, pakdamkhqi ak caming lungnaak hu uhy,
Efter Evangelium håller jag dem för ovänner, för edra skull; men efter utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas skull.
29 Ikawtih Khawsa a zopeek kutdo ingkaw khynaak vetaw hqe thai na am awm hy.
Ty Guds gåfvor och kallelse äro sådana, att han kan dem icke ångra.
30 Nangmih awm maa nataw Khawsak awi am ngai hlai uhyk ti a mingmih ing awi a mami ngainaak ak caming tuh awhtaw qeennaak ce hu hawh uhyk ti,
Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, och hafven dock nu öfver deras otro fått barmhertighet;
31 cemyih lawtna a mingmih awm Khawsa ing nangmih a venawh qeennaak a taak lawt amyihna qeennaak ami huh thainaak aham tuh awi am ngai uhy.
Så hafva ock nu de icke velat tro på den barmhertighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhertighet vederfaras.
32 Thlang boeih ak khanawh qeennaak a taak thainaak aham, Khawsa ing thlang boeih ce awi amak ngai na tahy. (eleēsē g1653)
Ty Gud hafver allt beslutit under otro, på det han skall förbarma sig öfver alla. (eleēsē g1653)
33 Aw Khawsa a cyihnaak ingkaw thoemnaak boeinaak” ak dung soeih soeih ve! Ak awi dengnaak sim thai noeng am ingkaw, hquut thainaak a ceng benna ak awm lam aih ve!
O! hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegripelige äro hans domar, och oransakelige hans vägar.
34 U ing nu Bawipa ak kawlung ce a sim hawh? U ing nu anih ce khaw ak poek pyi?
Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho hafver varit hans rådgifvare?
35 Khawsa ing a sam tlaihnaak aham, u ing nu ik-oeih a peek hawh?
Eller ho hafver gifvit honom något tillförene, det honom skall betaladt varda?
