Cei 22

1 Koeinaakhqi ingkaw ka pakhqi aw, kak cangnaak awi tuh kak kqawn ve ngai lah uh, tinak khqi hy.

I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.

2 Aqamaic awi na awi ak kqawn ce a ming zaak awh ngai sap uhy. Cawh Paul ing,

Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:

3 “Kai ve Kilikia qam Tarsu khaw awh ak thang Juda thlang pynoet na awm nyng, cehlai ve khawk khuiawh taai nyng. Gamaliel a kut khuiawh ni nu ni pa anaa awi ak leek na ana cawng nyng saw tuhngawi awhkaw nangmih amyihna Khawsa ak lungnaak thlang na awm lawt nyng.

Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;

4 Ve a lam awhkaw thlangkhqi ve ami thihnaak aham the a kha na nyng, nu awm pa awm tunyng saw thawngim na thlak khqi nyng.

Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;

5 Khawsoih boei khyt ingkaw awi ak tlykkungkhqi ingawm ni sim uhy. Damaska khaw awh amak awm koeinaakhqi aham a mingmih a venawh ca ce lo nyng ve ak thlangkhqi ve thawng ak tlakhqi amyihna tu nawh Jerusalem awh toel aham cet nyng.

Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.

6 Khawnghyp awh Damaska khaw ka pha tawm awh, khan benna kawng vangnaak ing nik coei pheng hy.

Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.

7 Dek na kang tluk awh awi ing, “Saul! Ikawtih nani thekhanaak,” ni tina hy.

Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

8 Kai ing, Bawipa, nang a u nu? tina nyng. Anih ing, “Kai taw nang ing na the na khanaak, Nazareth khaw awhkaw Jesu,” ni tina hy.

Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.

9 Ka pyikhqi ing vangnaak ce hu hlai uhy, ka venawh kaw ak kqawn law awi cetaw am zasim uhy.

Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.

10 Kai ing, ‘Ikaw ka sai hly, Bawipa?’ tina nyng. Cawh Bawipa ing, ‘Tho nawhtaw, Damaska khawk khui na cet. Na sai hly kawikhqi boeih cawh nim then bit kawm uh,’ ni tina hy.

Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.

11 Ak vang soeih ing ka mik ce a hyp law sak khoep hawh a dawngawh, ka pyikhqi ing ka kut awh ni sawi unawh Damaska khaw na ni ceh pyi uhy.

Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.

12 Cawh Ananias ak mingnaak thlang pynoet ce ka venna law hy. Anih taw anaa awi ak hquut thlang ingkaw ce a khawk khuiawh ak awmkhqi Juda boeih ing amik kqihchahnaak soeih thlang na awm hy.

Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.

13 Anih ce ka venawh dyi nawh, ‘Ka naa Saul, na mik dai hlah seh!’ ni tina hy. Cawh ka mik dai nawh anih ce hu pahoei nyng.

Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.

14 Anih ing, “Ni pakhqi a Khawsa ing amah ak kawngaih sim sak ham ingkaw Thlak Dyng ce huh sak nawh am kha awhkaw awi ce zaak sak aham nang ve nik tyk hawh hy.

Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;

15 Nang zaak ingkaw na huh ce thlangkhqi boeih a venawh simpyikung na awm kawp ti.

Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.

16 Kaw na qeh bak bak? Tho, batisma hu nawhtaw na thawlhnaakkhqi ce sil lah, ang ming ce khy lah,’ ni tina hy.

Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.

17 Jerusalem na hlat tlaih nyng saw bawkim awh kak cykcah awh huhsaknaak ce hu nyng,

Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;

18 Bawipa ing awi ak kqawn law ce hu nyng. Anih ing, “Ang tawnna, Jerusalem ve cehta hlah; kak awithang nak kqawn hly ve do ham am ngaih uhy,’ ni tina uhy.

Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.

19 Kai ing, “Bawipa, nang anik cangnaak thlangkhqi ce thawng thlak aham ingkaw vyk aham sinakawk pynoet coeng pynoet awh cet nyng, tice vekkhqi ing sim uhy.

Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.

20 Na ceityih Stephen a thi ang lawngawh, cawh dyi nyng saw a mingmih ce dyih pyi nyng, anih a mik himkhqi a hi ce ana qeh pek khqi nyng,” tina nyng.

Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.

21 Cawh Bawipa ing, “Cet; ak hla na Gentelkhqi venna ni tyi vang nyng,” ni tina hy.

Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.

22 Ve ak awi ak kqawn dy taw thlang kqeng ing ngai pe hlai uhy. Cekcoengawh taw, “Ve ak thlang ve Khawmdek awh koeh hqing sak uh! A hqing aham am tyng hy,” tinawh khy uhy.

Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.

23 Khy unawh ami hikhqi ce khan na ami khawng coengawh dek pli ce khan na theh uhy.

Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;

24 Cawh qaalboei ing Paul ce qalkap a awmnaak hun na ceh pyi aham awi pehy. Ikawtih thlang kqeng ing vemyihna a mik khy sih tice sim aham a ngaih adawngawh quiboeng ing vyk nawh doet aham awi pehy.

Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.

25 Vyk aham hi ami suh peek awh, cawhkaw ak dyi qalkap zakhat ak ukkung a venawh Paul ing, “A thawlhnaak awm huh hlan awh Rom thlang ve vemyihna na vyk hly thai sawhqat nawh nu?” tina hy.

Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?

26 Qalkap zakhat ak ukkung ing ce ak awi ce ang zaak awh, qaalboei a venna cet nawh kqawn pehy. Anih ing, “Ikawmyihna sai vang na ti? Ve ak thlang ve Rom thlang ni,” tina hy.

Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?

27 Cawh qaalboei ce Paul a venna cet nawh doet hy, “Nang ve Rom thlang aw, kqawn lah?” tina hy. Paul ing, “Oeih, Rom thlang na awm nyng,” tina hy.

Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.

28 Cawh qaalboei ing, Kai ingtaw Rom thlang na awm thainaak ham tangka khawzah pe nyng,” tina hy. Cehlai Paul ing, “Kai taw Rom thlang qoe qoe na thang nyng,” tina hy.

Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).

29 Anih doet aham ak caikhqi ce thoeih bat uhy. Rom thlang na ak awm Paul ce thiqui ing ak khih dawngawh qaalboei awm ly hy.

Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.

30 A khawngawi nyn awh Judakhqi ing Paul ve thawlh puk uhy tice sim aham a ngaih dawngawh Paul ce a hlah awh khawsoeih boeikhqi ingkaw Sanhedrin ce khy sak hy. Cekcoengawh Paul ce khy nawh cekkhqi haiawh dyih sak hy.

Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.