2 Korin 8

1 Koeinaakhqi tuh, Makedonia qam awhkaw thlangboelkhqi venawh Khawsa ing a peek qeennaak ce nami sim aham ngaih nyng.

Jag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien.

2 Sykzoeknaak sang hlai uhy, zeelnaak ing be ngen unawh, khawdeng hahqah soeih hlai uhy, ami khawboe leek hy.

Ty deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet.

3 Ami peek thai khuiawh pe uhy, a mami peek thainaak a voel dyna pe uhy. A mimah qoe qoe ing,

Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag:

4 thlakciimkhqi bi bi pek ahamna ka venawh thoeh law uhy.

Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen.

5 Kaimih ing kamik poeknaak amyihna am awm uhy, Bawipa venawh lamma na a mimah ingkaw a mimah aming peek qu coengawh Khawsa ngaihnaak hqut doena kaimih a venawh awm pe qu bai uhy.

Och icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja;

6 Cedawngawh nangmih awh maa awhkawng a sai law hawh adawngawh ve qeennaak awm nangmih avenawh a sai pahoei hamna Tita ce qeennaak thoeh nyng.

Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder.

7 Cawhce, a soep – cangnaak awh, awihkqawn thoemnaak awh, simnaak benawh, thahlynaak kawi boeih awh, ani lungnaak khqi awh – nami huh amyihna ce qeenaak ce nami huh naak thai ahamna tha yy law uh.

Men såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären.

8 Nangmih awi amni pek khqi nyng, cehlai coet amak kap lungnaak ce thlang a venawh ypawm na awmnaak ing nyhtah aham ngaih nyng.

Icke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om han sannskyldig är.

9 Ningmih Bawipa Jesu Khrih am qeennaak ce sim uhyk ti, anih ce Boei hlai hy nangmih ing anih a khawdengnaak ak caming nami boeinaak aham anih ce khawdeng na coeng hy.

Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda.

10 Ve a kawnglam awh ve nangmih aham ak leek khyt ce kqawn law vang nyng: Ni hukum awh nangmih ve them ak pe cyk doeng kaana cemyih na sai ham ak ngaih cyk na awm awm uhyk ti.

Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja.

11 Cawhkaw bibi ce ang coeng dy na bi uh, cawh ni na mimah a sainaak amyihna nami ngaihnaak ing ang qoep hly.

Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen.

12 Thlanghqing pek ngaihnaak kawlung ing a taak soeih awh am nawh a taak a myih lawtna a peek ve ym ham awm hawh hy.

Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver.

13 Thlangkhqi ham hawihkhang naak na a awm awh nangmih aham phyihqih na a awm aham am ngaih unyng, ang myih qip na awm ahamni kami ngaih hy.

Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till:

14 Tuh ve nangmih a thempeek ing a mingmih a voethlauhnaak ce dawm kaw, cawh ni nangmih nami voethlauh awh a mingmih ing a mini dawm hly lawt hy. Cawhtaw ang myih pin na awm kawm uk ti:

Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna ( dyra ) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall;

15 Ak cun ingawm am ta kyng nawh, a khoehca ak cun ingawm a khoehca am tahy,” tinawh a qee amyihna.

Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet.

16 Nangmih a venawh ngaihnaak ka taak lawt amyihna nangmih a venawh ngaihnaak kawlung Tita a venawh ak pekung Khawsa venawh zeelnaak awi kqawn nyng.

Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.

17 Kaimih a thoehnaak ce a do coengawh, amah a ngaihnaak kawlung qoe ing nangmih a venna law aham ngaih hy.

Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder.

18 Anih ing ak law haih aham awithang leek awh thlangboel ce tyi law haih kawng unyng.

Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar.

19 Cek coeng bai awh, kutdo ce kami khyn awh kaimih anik bawng aham anih ce thlangboel ing tyk bai hy, cawhkaw ik-oeih kutpeek bibinaak taw Bawipa amah zoeksangnaak ham ingkaw thlang dawmhlai aham ngaihnaak ta unyng tice dang saknaak ahamni.

Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris;

20 Vawhkaw ngaihding na ik-oeih kutpeek bibinaak awh thlang ing a coet aham am ngaih unyng.

Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder;

21 Ikawtih ak dyng ik-oeih taw Bawipa mik huh doeng am nawh thlanghqing mik huh awh awm sai aham tha lo unyng.

Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom.

22 Cek coeng bai awh, ik-oeih a boe awh thahly na ak awm, tuh ak khqoet awh awm nangmih ni ypnak khqi nawh tha ak hly soeih kaimih a naa ce tyi law kawng unyng.

Och hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder;

23 Tita ve nangmih anglakawh, kai bi a nik bi pyikung ingkaw kai anik pyikung na awm hy; koeinaakhqi taw thlangboelkhqi a dyihthing na awm unawh Khrih ak zoeksangkungkhqi na awm uhy.

Ehvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära.

24 Cedawngawh thlangboel ing a huh thainaak aham, ve ak thlangkhqi venawh nangmih a lungnaak ingkaw nangmih awh kaimih ang oek qunaak ce dang sak lah uh.

Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, på dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna.