2 Korin 7

1 Ka pyikhqi, vawhkaw awikamnaak ve a awm hawh adawngawh, pum ingkaw Myihla amak ciimcaih sak khqi boeih ce ciimcaih sak u sih. Khawsa kqihchahnaak ing ciimcaihnaak soep ing awm u sih.

Efter vi nu hafve sådana löfte, mine käreste, så görom oss rena af all köttsens och andans besmittelse fullbordande helgelsen i Guds räddhåga.

2 Namik kawlung khuiawh kaimih aham hun ta law uh. U ak khanawh awm ak che am sai unyng, u awm am seet sak unyng, u awm amak tyng na am haw na unyng.

Fatter oss; vi hafve ingom gjort skada, vi hafve ingen bedragit, vi hafve ingen besvikit.

3 Nangmih bo sak aham ve am haw na unyng. Nangmih bo sak aham ve ak awi ap kqawn unyng; nangmih mi hqing haih thih haih aham kaimih ak kawlung khuiawh hun ta uhyk ti tice nik kqawn law pek khqi hawh nyng.

Sådana säger jag icke till att fördöma eder; ty jag sade eder tillförene, att I ären i vår hjerta, till att dö och lefva med eder.

4 Nangmih ve ni ypnak khqi nyng; cedawngawh nangmih awh ce oekqu nyng. A kak tha awm hy; kyinaak soep ka huhnaak awh ka zeelnaak ing be nyng.

Jag hafver mycken tröst till eder; jag berömmer mig mycket af eder; jag är uppfylld med hugsvalelse; jag är uti osägeliga glädje, i all vår bedröfvelse.

5 Makedonia qamna kami law awh, vawhkaw kami pum ing ngaiqepnaak qoe am ta nawh kyinaak ing awm poepa unyng. Voei avang qaaltuknaak awm nawh ak khui benawh kqihnaak ing awm unyng.

Ty när vi kommom uti Macedonien, då hade vårt kött ingen ro, utan allestädes vorom vi uti bedröfvelse; utvärtes strid, invärtes räddhåge.

6 Cehlai ak kaikhyt na ak awmkhqi ngaih ak ding sakkung Khawsa ing Tita a tyih lawnaak ak caming ngaihdingnaak ce ni pek khqi hy,

Men Gud, som hugsvalar dem som förtryckte äro, han hugsvalade oss genom Titi tillkommelse;

7 Anih a lawnaak ak cam doeng am nawh, nami awmdamnaak khqi, naming kqaangnaak khqi, kak khanawh nami leeknaak anim thennaak khqi ingkaw nangmih awhkaw ngaihqepnaak ing awm ka ngai ni qep sak hy.

Dock icke allenast genom hans tillkommelse, utan jemväl genom den hugsvalelse han fått hade af eder; och förkunnade oss edra åstundan, edar gråt, edart nit om mig, så att jag blef ända yttermera glad.

8 Ca ka ni pat law khqi awh nangmih kaw ni seet sak khqi mai nyng seiawm am zut nyng. Am zut thai nyng – kak ca ing namik kaw ni seet sak khqi hy tice sim nyng, cehlai kawlhkalh mai awh ni.

Ty det jag bedröfvade eder med mitt bref, det ångrar mig intet; och om det än ångrade mig, dock, medan jag ser att samma bref hafver tilläfventyrs en tid långt bedröfvat eder;

9 Cehlai tuh zeel nyng, namik kaw ka ni seet sak khqi awh am nawh, namik kawseetnaak ing a ning zut sak khqi awh ni. Khawsa ang cainaak amyihna namik kaw se hy, kaimih ing nami tlawhnaak aham ikaw awm am sai unyng.

Så fröjdar jag mig nu icke deraf, att I vorden bedröfvade, utan att I vorden bedröfvade till bättring; ty I ären bedröfvade vordne efter Guds sinne, så att I ingen skada lidit hafven af oss i någor måtto.

10 Khawsa kawngaihna kawseetnaak ing hulnaak a hamna zytnaak pha sak nawh, cece nik kawseet hly kawi am ni. Khawmdek kawseetnaak ingtaw thihnaak pha sak hy.

Ty den sorg, som är efter Guds sinne, hon kommer åstad bättring till salighet, den man icke ångrar; men verldenes sorg, hon kommer åstad döden.

11 Khawsa ak kawngaihna kawseetnaak ing nangmih ikawmyihna a ni awm sak khqi tice toek lah uh: them am quuknaak, seet am sainaak, thawlh sai sawhnaak ingkaw thawlh kqihnaak, thahlynaak, ak thawlh toel thainaak khqi ce ni taak sak khqi hy.

Si, detsamma, att I bedröfvade vorden efter Guds sinne, hvilken omsorg det hafver gjort i eder; ja sannerliga, ursäkt, misshag, räddhåga, åstundan, nit, hämnd; ty I hafven bevisat i all stycken, att I rene ären uti den saken.

12 Cedawngawh nangmih a venawh ca qee law hlai nyng, thlang pynoet a thawlhnaak, am awhtaw, thawlhnaak ak saikhqi awh am nawh, Khawsa haiawh nangmih ing kaimih ak awi ngai uhyk ti tice nami huh thainaak ahamni.

Derföre, ändock jag skref eder till, så är det likväl icke skedt för hans skull, som skadan gjort hade; icke heller för hans skull, som skadan skedd var; utan fördenskull, att vår nit till eder skulle uppenbar varda när eder för Gudi.

13 Vemyihkhqi boeih awh ve kamik tha na awm hy. Kaimih ak thaawmnaak coengawh, Tita a zeelnaak ce awm kami huh awh kamik kaw zeel khqoet bai hy, kawtih nangmih boeih ing anih ce ak kawlung caih sak pang uhyk ti.

Derföre hafve vi nu fått hugsvalelse, deraf att I hugsvalade ären; dock än mycket mer hafve vi gladt oss för Titi fröjds skull; ty hans ande vardt vederqvickt af allom eder.

14 Anih a venawh nangmih ce ni zoeksang khqi hawh nyng, nangmih ing kak kaw zeel law sak uhyk ti. Nangmih a venawh kak kqawn law hawh amyihna ik-oeih boeih ce thym hy, cedawngawh Tita a venawh nangmih ka ni zoeksangnaak khqi awm thym hy.

Hvad jag hafver berömt mig om eder för honom, det blyges mig intet; utan såsom vi all ting i sanningen hafve eder sagt, så är ock vår berömmelse för Tito sann vorden.

15 Nangmih ing awi ngai uhyk ti tice a huh awh nangmih ing anih ce kqih ingkaw thyn doena nami do dawngawh nangmih a ni lungnaak khqi ce sang khqoet bai hy.

Och hans hjerta är öfvermåtton väl till sinnes om eder, då han tänker på allas edra lydno, huruledes I undfingen honom med räddhåga och bäfvan.

16 Tuh taw nangmih ce ka ni ypnaak khqi hawh dawngawh ka zeelnaak soep hawh hy.

Jag fröjdar mig, att jag allt godt må förse mig till eder.