2 Korin 2

1 Nangmih a venawh kawseet doena am ka lawnaak bai aham kaw poek nyng.

Men jag hafver det betänkt med mig sjelf, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.

2 Nangmih kaw ka ni seet sak khqi mantaw, u ing nu kak kaw a ni zeel sak hly chang bai?

Ty om jag bedröfvar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder af mig bedröfvad?

3 Kai anik zeel sak hly kawi nangmih a venna ka law awh kak kaw ama seetnaak aham vemyihna ca ni qee law pek khqi nyng. Nami ni zeel pyi thainaak aham, nangmih boeih ve ni yp nak khqi nyng.

Och detsamma hafver jag skrifvit eder, att, när jag komme till eder, jag icke skulle få sorg af dem, der jag heldre skulle få glädje af; efter jag hafver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.

4 Nangmih kaw seet sak aham am nawh ni lungnaak khqi soeih nyng tice nami simnaak thai aham, kawseet mikphli tui a baw doena ca ni pat lawk khqi nyng.

Ty jag skref eder till uti stor bedröfvelse och hjertans ångest, med många tårar; icke på det I skullen bedröfvas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag enkannerliga hafver till eder.

5 U ingawm kawseetnaak a sai awhtaw, kai anik kawseet sak anglakawh nangmih boeih ni anik kawseet sak khqi ngai hy – ak tlo soeih na koeh poek law aih uh.

Hvar nu någor hafver bedröfvelse åstadkommit, den hafver icke bedröfvat mig, utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.

6 Thlang khawzah ing a toel cemah anih aham khoek da hawh hy.

Men det är nog, att den samme af mångom så straffad är;

7 Ce anglakawhtaw, ak kaw ama seetnaak aham anih ce qeenkhaw ngai pe unawh ngaihdingnaak awi namik kqawn peek aham awm hy.

Så att I nu dess mer tvärtemot skolen öfverse med honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti för mycken bedröfvelse.

8 Cedawngawh, anih ce nami lungnaak tlaih ahamni thoeh lawk khqi nyng.

Derföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.

9 Ni hu awh ca ka ni qee law peek khqi taw sykzoeknaak awh ak cak na naming dyih nawh ik-oeih a soep a hoei awh awi namik ngai hy voei nu tice sim ka ngaihnaak awh ni.

Ty derföre hafver jag ock skrifvit eder till, att jag skulle bepröfva eder, om I lydige ären i all ting.

10 Nangmih ing qeenkhaw ngai hawh nyng. Ik-oeih pynoet oet awh qeenkhaw ngai aham awm nawh kai ing qeenkhaw kang ngai hawh awhtaw – nangmih aham Khrih a mikhuh awh ni kai ing anih ce qeenkhaw kang ngai hawh hy,

Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skull, i Christi stad;

11 cetaw Setan ing ningnih awh a tym leek a huhnaak thai ahamni. Ikawtih anih ang cainaak ce ni sim boeih uhy.

På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.

12 Khrih ak awithang leek khypyi aham Troas khaw na ka ceh awh, Bawipa ing chawh awng law hy tice hu nyng,

Men då jag kom till Troadem, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vardt en dörr i Herranom;

13 Cehlai ka naa Tita ce cawh am ka huh dawngawh kang ngaih am qep hy. Cedawngawh a mingmih ce kut tlaih nyng saw Madedonia na cet poe nyng.

Hade jag ingen ro uti min anda; derföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde der min afsked, och for till Macedonien.

14 Khrih awh noengnaak ing ningnih anik sawikung ingkaw, amah a cyihnaak bawktui a hun hoei awh ak khyn sak kung, Khawsa venawh zeel nyng.

Men Gudi vare lof, som alltid låter oss seger behålla i Christo, och uppenbarar lukten af sin kunskap, genom oss, allestäds.

15 Ikawtih ningnih taw hulna ak awm huikhqi ingkaw ak plalthamkhqi aham Khawsa venawh Khrih a bawktui na ni awm uhy.

Ty vi äre Gudi en god Christi lukt, både ibland dem som salige varda, också ibland dem som förtappade varda;

16 Pynoet a venawh thihnaak a baw na nik khqim unawh; pynoet a venawh taw hqingnaak a bawktui na ni awm uhy. Ve a ik-oeih awh ve ang amyihna u nu ak awm bawk hly thai?

Dessom en döds lukt till döden; men dem androm lifsens lukt till lifs. Ho är nu här dogse till?

17 Thlang khawzah amyihna a awm kaana, Khawsak awi ve hawihkhangnaak huhnaak a aham amni haw na uhy. Vemyihna a awm kaana, Khawsa ing a tyih thlangkhqi amyihna, Khawsa haiawh Khrih awh ce kawlung tang tang ing ningnih ing awi nik kqawn uhy.

Ty vi äre icke såsom månge, de der förfalska Guds ord; utan af renhet, och såsom af Gudi, tale vi för Gud i Christo.