Joba 37
1 He dongah ka lungbuei lakueng tih a hmuen lamloh cungpet.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 A ol dongkah khoponah te hnatun hnatun. A ka lamloh caitawknah thoeng.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Vaan boeih hmuiah a hlah tih a vangnah loh diklai hmoi duela pawk.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 A hnukkah a kawk ol khaw a hoemdamnah ol neh hum tih a ol a yaak vaengah rhaek uelh sak boeh.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Pathen loh a ol neh khobaerhambae a saii khungdaeng tih hum dae m'ming uh moenih.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Vuelsong neh khotlan khonal te, 'Diklai ah om saeh,’ a ti vaengah khotlan khonal khaw a sarhi tak.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Amah kutngo hlang boeih ming sak ham hlang boeih kah kut te rhodaek a soei pah.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Te vaengah mulhing khaw a khui la kun tih a khuisaek ah kho a sak.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Cangpalam te imkhui lamloh, khosik te tlangpuei lamloh ha thoeng.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Pathen kah hiil lamloh rhaelnu khaw a khueh tih tui daang mangdaeng mangtok la om.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Khomai te cingtui loh a rhih sak tih cingmai loh amah kah vangnah te a taekyak.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Te khaw diklai kah lunglai hman ah a uen boeih te saii hamla a niing, a niing dongah kuluk la a hil.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Te te caitueng lam khaw, a khohmuen ham khaw, sitlohnah ham khaw a thoeng sak.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Job, he he hnakaeng lah. Pai lamtah Pathen kah khobaerhambae he yakming lah.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Te rhoek soah Pathen loh a khueh tih a cingmai kah vangnah a sae te na ming a?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Poeknah rhuemtuet, mangvawt khomai a haainah te na ming a?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Tuithim loh khohmuen a mong sak vaengah na himbai te aka bae sak,
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Hmaidan a hlawn bangla khomong a thah la amah taengah na nulh thai aya?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Amah taengah metla n'thui ham khaw kaimih tueng lah. Hmaisuep hmai ah n'tawn uh thai pawt oe.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Hlang loh a dolh hamla thui cakhaw ka thui bangla amah taengah a tae pa aya?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Tahae ah khaw vangnah a hmuh uh moenih. A aa te khohli loh a yawn tih a caihcil hnukkah khomong dongah tueng.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Tlangpuei lamkah sui te mueithennah rhih om Pathen taengla pawk.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Tlungthang te thadueng a len dongah a tiktamnah m'hmuh lek moenih. Duengnah khaw a cungkuem dongah hlang a phaep moenih.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Hlang rhoek loh amah te a rhih uh tangloeng dongah lungbuei aka cueih rhoek takuem khaw a sawt moenih,” a ti.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
