Əyyub 17

1 Taqətim kəsilir, günlərim batır, Məni məzar gözləyir.

Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.

2 Həqiqətən, ətrafıma rişxəndçilər yığılır, Gözüm onların düşmənçiliyini görür.

Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.

3 Ey Allah, Öz hüzurunda mənə zəmanət ver. Başqa kim var ki, mənə zamin dursun?

Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?

4 Çünki onların qəlbini anlayış üçün bağladın, Ona görə onlara zəfər qazandırmayacaqsan.

Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.

5 Pul üçün dostlarını satanın Övladlarının işığı sönəcək.

Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.

6 Allah məni insanların dilinə saldı, Üzümə tüpürdülər.

Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.

7 Gözümün nuru kədərdən qaraldı, Bütün əzalarım kölgə kimi qaldı.

Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.

8 Buna əməlisaleh insanlar mat qalıb, Günahsızlar allahsızlara qarşı çıxır.

Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.

9 Saleh insanlar öz yolunu tutur, Əlitəmiz olanlar getdikcə güclənir.

Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.

10 Amma hamınız qayıdıb gəlsəniz, Aranızdan bir hikmətli insan tapmaram.

Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.

11 Günlərim ötüşdü, Fikirlərim, arzularım pərən-pərən düşdü.

Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;

12 Onlar gecəni gündüzə çevirir, “Zülmətə işıq yaxındır” deyir.

Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.

13 Əgər ölülər diyarını evimdir deyə gözləsəm, Yatağımı qaranlıqda sərsəm, (Sheol h7585)

Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)

14 Qəbirə “atam sənsən”, Qurda “anam-bacım sənsən” desəm,

Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.

15 Ümidim hara gedər? Mənim ümidimi kim görər?

Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?

16 Ümid mənimlə ölülər diyarınamı düşər? Mənimlə birgə torpaq altınamı girər?» (Sheol h7585)

Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene. (Sheol h7585)