Psalmet 88
1 O Zot, Perëndi i shpëtimit tim, unë bërtas ditë e natë para teje.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Arriftë deri te ti lutja ime, vëri veshin britmës time,
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Tanimë përfshihem ndër ata që do të zbresin në gropë, jam si një njeri që nuk ka më forcë.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Jam braktisur midis të vdekurve ashtu si të vrarët që janë në varr, të cilët ti nuk i mban mend dhe që janë prerë e janë larguar nga dora jote.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Ti më ke shtënë në gropën më të thellë, në vënde të errëta, në humnerat.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Mbi mua ka shpërthyer zemërimi yt, dhe ti më ke marrë me vete megjithë valët tua. (Sela)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Ti më ke lënë pa miqtë e mi; më ke bërë për ta një objekt të neveritshëm; jam mbyllur dhe nuk mund të dal.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Syri im venitet nga dhembja; të kërkoj çdo ditë, o Zot, dhe i zgjat drejt teje duart e mia.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 A do të bësh vallë mrekulli për të vdekurit? A do të ringjallen të vdekurit për të të lëvduar? (Sela)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 A do të kremtohet mirësia jote në varr dhe besnikëria jote në vendin e shkatërrimit?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 A do të njihen mrekullitë e tua në terr dhe drejtësia jote mbi tokën e harresës?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Por unë të këlthas ty, o Zot, dhe lutja ime të drejtohet në mëngjes.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Pse më refuzon, o Zot, pse më fsheh fytyrën tënde?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Kam qenë i pikëlluar dhe duke vdekur qysh në rini; kam vuajtur nga tmerret e tua dhe e kam humbur.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Mbi mua ka kaluar zemërimi yt i zjarrtë; tmerret e tua më kanë asgjesuar,
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 më kanë rrethuar si ujërat gjatë gjithë ditës dhe të gjitha së bashku më kanë mbytur.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Ke larguar nga unë miqtë dhe të njohurit e mi; miku im më i ngushtë është errësira.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
