Psalmet 102

1 O Zot, dëgjo lutjen time dhe britma ime arriftë tek ty.

En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

2 Mos ma fshih fytyrën tënde ditën e fatkeqësisë sime. Zgjate ndaj meje veshin tënd; kur unë të kërkoj, nxito të më përgjigjesh.

Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

3 Sepse ditët e mia davariten si tymi dhe kockat e mia digjen si urë zjarri.

Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

4 Zemra ime është goditur dhe thahet si bari, dhe unë harroj madje të ha ushqim.

Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

5 Duke vajtuar vazhdimisht, lëkura ime po u ngjitet kockave të mia.

Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

6 I ngjaj pelikanit të shketëtirës dhe jam bërë si bufi i vendeve të shkretuara.

Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

7 Jam pa gjumë dhe si harabeli i vetmuar mbi çati.

Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

8 Armiqtë e mi tallen me mua tërë ditën; ata që më përqeshin flasin kundër meje.

Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

9 Sepse e ha hirin si buka dhe përzjej lotët me atë që pi.

Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

10 Po, për shkak të indinjatës sate dhe të zemërimit tënd, më ngrite dhe më hodhe larg.

För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

11 Ditët e mia janë si hija që zgjatet, dhe unë po thahem si bari.

Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

12 Por ti, o Zot, mbetesh përjetë, dhe kujtimi yt zgjat brez pas brezi.

Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

13 Ti do të ngrihesh dhe do të të vijë keq për Sionin, sepse erdhi koha të tregosh dhembshuri ndaj tij; dhe koha e caktuar erdhi.

Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

14 Sepse shërbëtorët e tu i duan edhe gurët e tij dhe u vjen keq për pluhurin e tij.

Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

15 Po, kombet do të kenë frikë nga emri i Zotit dhe gjithë mbretërit e dheut nga lavdia jote,

Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

16 kur Zoti do të rindërtojë Sionin dhe do të duket në lavdinë e tij.

Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

17 Ai do të dëgjojë lutjen e njerëzve të braktisur dhe nuk do ta përbuzë lutjen e tyre.

Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

18 Kjo do të shkruhet për brezin e ardhshmëm, dhe populli që do të krijohet do të lëvdojë Zotin,

Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

19 sepse ai shikon nga lartësia e shenjtërores së tij; nga qielli Zoti këqyr dheun,

Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

20 për të dëgjuar vajtimin e robërve, për të çliruar të dënuarit me vdekje;

Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

21 me qëllim që në Sion të shpallin emrin e Zotit dhe në Jeruzalem lavdinë e tij,

På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

22 kur popujt dhe mbretëritë do të mblidhen bashkë për t’i shërbyer Zotit.

När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

23 Rrugës ai ka pakësuar fuqinë time dhe ka shkurtuar ditët e mia.

Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

24 Kam thënë: “O Perëndia im, mos më merr në mes të ditëve të mia. Vitet e tua zgjasin brez pas brezi.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

25 Së lashti ti ke vendosur tokën dhe qiejtë janë vepër e duarve të tua;

Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

26 ata do të zhduken, por ti do të mbetesh; do të konsumohen të gjithë si një rrobe; ti do t’i ndërrosh si një rrobe dhe ata do të ndryshohen.

De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

27 Por ti je gjithnjë po ai dhe vitet e tua nuk do të kenë kurrë fund.

Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

28 Bijtë e shërbëtorëve të tu do të kenë një vendbanim dhe pasardhësit e tyre do të jenë të qëndrueshëm para teje”.

Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.