Psaltaren 79

1 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

A psalm of Asaph. Heathen, O God, have come into your land, defiling your holy temple, and laying Jerusalem in ruins.

2 De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

They have given the bodies of your dead servants to the birds of the air to devour, and the flesh of your faithful to the beasts of the field.

3 De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

Round about Jerusalem they have poured out their blood like water; and there was no one to bury them.

4 Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

On every side our neighbours revile us and mock us and jeer at us.

5 Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

How long will you be angry, O Lord? Will your jealousy burn like fire forever?

6 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

Pour out your wrath on the nations that don’t know you, on the kingdoms that do not call on your name.

7 Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

For Jacob they devoured, they have desolated his home.

8 Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

Do not remember against us our ancestors’ sins; O meet us soon with your pity, for utterly weak are we.

9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

Help us, O God our saviour, for the renown of your name: for your reputation deliver us and cover over our sins.

10 Varför skulle hedningarna få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

Why should the nations say, ‘Where is their God?’ Let revenge for the outpoured blood of your servants be shown on the heathen before our eyes.

11 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

May the groans of the prisoner come before you; free the children of death by your mighty arm.

12 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

Pay our neighbours back sevenfold for the scorn they have heaped upon you, O Lord.

13 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

Then we, your people, the flock of your pasture, will give thanks to you for evermore, and tell your praise to all generations.