< Psaltaren 73 >

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Psalm Asafov. Dá, dober je Bog Izraelu, čistim v srci.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Jaz pa, malo da se niso izpotaknile noge moje, skoraj nič, da niso izpodrsnili koraki moji,
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Ko sem zavidal blazne, gledal krivičnih blagostanje,
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Ker ni ga vozla notri do njih smrti, temuč tolsta je njih moč.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
V trudu človeškem niso, in z drugimi ljudmi ne tepó jih nadloge.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Zatorej jih obdajajo prevzetnosti verige, pokriva jih kakor dika silovitost.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Svétiti se jim od tolšče obé očesi, kipé misli srčne.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Kužni so, in hudobno govoré zatiranje, in z višave govoré.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
V nebo dvigajo usta svoja, in jezik njih prehaja zemljo.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Zatorej se vrača sem ljudstvo njegovo, ko se čaše, vode polne, iztiskajo jim,
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Da pravijo: Kako bi poznal Bog mogočni? ali bi bilo znanje v višavi?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Glej tiste krivične, kako mirni vekomaj množijo močí.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Vendar zastonj čistim svoje srce, in v snagi umivam rok svoje;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Ko me tepe vsak dan, in pokora moja mi je gotova vsako jutro.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Ako rečem: Pravil bodem to; glej, izdajalec bi bil zarodu tvojih sinov.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Ako bi mislil spoznati to, težavno se mi je zdelo v mojih očéh;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Dokler sem stopil v svetišča Boga mogočnega, zagledal njih konec.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Ali na polzlo jih staviš, mečeš jih dol v podrtije.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Kako ginejo v zapuščenost, kakor v hipu minejo, konec jih je v grozah.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Kakor sanje, ko se je zbudil kdo: Bog, ko se zbudiš, zaničuješ njih podobo.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Ko se razdraži srce moje, in ko sem se v ledvicah svojih samega zbadal,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Tedaj sem bil brezpameten, ko nisem vedel: kakor živina bil sem pri tebi.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Zatorej bodem jaz vedno s teboj; prijel si roko desno mojo.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Sè sovetom svojim me spremljaj, da me potem v slavo sprejmeš.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Kdo bi mi bil v nebesih razen tebe? in razen tebe se nikogar ne veselim na zemlji.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Ko peša meso moje in srce moje, skala srca mojega in delež moj je Bog vekomaj.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Ker glej, kateri so daleč od tebe, ginejo; pokončaš ga, kdor koli se s prešestvovanjem izneveri tebi.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Meni torej je dobro, da sem blizu Bogu; v Gospoda stavim svoje pribežališče, da oznanjam vsa dela tvoja.

< Psaltaren 73 >