Psaltaren 72

1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

Za Salomona: Bog, sodbe svoje kralju daj in pravico svojo sinu kraljevemu.

2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

Sodi naj ljudstvo tvoje pravično, in uboge tvoje po pravici.

3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

Mir naj ljudstvu gore rodé, in griči zavoljo pravice.

4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

Rešil bode ljudstva siromake, otél ubogih sinove, a zdrobil zatiralca.

5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

Čestili te bodejo, dokler bode solnce, in dokler bode trajal mesec do večnega róda.

6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

Kakor ko pride dež nad travo pokošeno, ko deževje, moča zemlji,

7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

Bode v cvetu o času njegovem pravični, in mirú obilost, dokler da ne bode meseca.

8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

In gospodoval bode od morja do morja in od reke do mej zemljé.

9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

Pred njim se bodo klanjali in čestili ga tujci; in prah bodejo lizali sovražniki njegovi.

10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

Kralji morski in otočani nosili mu bodejo darí; kralji iz Sabeje in Sabe prinesó mu darilo.

11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

Dâ, klanjali se bodo vsi kralji; vsi narodi mu bodejo služili.

12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

Ker rešil bode ljudstvo vpijoče, in ubozega, kateremu ne bode pomočnika.

13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

Prizanašal bode siromaku in potrebnemu, in duše potrebnih bode rešil.

14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

Zvijače in silovitosti bode otél njih dušo; tako draga je njih kri v očeh njegovih.

15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

Torej, dokler bode živel, dajal mu bode zlata Sabejskega, in prosil bode zanj neprestano, ves dan ga blagoslavljal.

16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

Kjer bode peščica pšenice na zemlji, na vrhu gorâ, majal se bode kakor Libanon sad njegov, in cveli bodejo meščani kakor trava zemeljska.

17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

Imé njegovo bode vekomaj; dokler bode solnce, poganjalo bode ime njegovo; in blagoslavljajoč se v njem bodo ga blagrovali vsi narodi.

18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

Slava Gospodu, Bogu, Izraelovemu, kateri sam dela čuda.

19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

In blagoslovljeno ime slave njegove vekomaj, in slave njegove naj se napolni vsa zemlja; zgôdi se, in zgôdi se!

20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken

Konec je molitev Davidovih, sina Izajevega.