Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

En toi, Éternel! j’ai mis ma confiance: que je ne sois jamais confus!

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Dans ta justice, délivre-moi et fais que j’échappe; incline ton oreille vers moi et sauve-moi.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Sois pour moi un rocher d’habitation, afin que j’y entre continuellement; tu as donné commandement de me sauver, car tu es mon rocher et mon lieu fort.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Mon Dieu! fais-moi échapper de la main du méchant, de la main de l’injuste et de l’oppresseur.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Car toi tu es mon attente, Seigneur Éternel! ma confiance dès ma jeunesse.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

Je me suis appuyé sur toi dès le ventre; c’est toi qui m’as tiré hors des entrailles de ma mère: tu es le sujet continuel de ma louange.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

Je suis pour plusieurs comme un prodige; mais toi, tu es mon fort refuge.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Ma bouche est pleine de ta louange [et] de ta magnificence, tout le jour.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Ne me rejette pas au temps de [ma] vieillesse; ne m’abandonne pas quand ma force est consumée.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Car mes ennemis parlent contre moi, et ceux qui guettent mon âme consultent ensemble,

11 "Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."

Disant: Dieu l’a abandonné; poursuivez-le et saisissez-le, car il n’y a personne qui le délivre.

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

Ô Dieu! ne te tiens pas loin de moi; mon Dieu, hâte-toi de me secourir!

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Qu’ils soient honteux, qu’ils soient consumés, ceux qui sont ennemis de mon âme; qu’ils soient couverts d’opprobre et de confusion, ceux qui cherchent mon malheur.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Mais moi, j’attendrai continuellement, et je redirai sans cesse toutes tes louanges.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Ma bouche racontera tout le jour ta justice [et] ton salut, car je n’en connais pas l’énumération.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

J’irai dans la puissance du Seigneur Éternel; je ferai mention de ta justice, de la tienne seule.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Ô Dieu! tu m’as enseigné dès ma jeunesse; et jusqu’ici j’ai annoncé tes merveilles.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Et aussi, jusqu’à la vieillesse et aux cheveux blancs, ô Dieu! ne m’abandonne pas, jusqu’à ce que j’annonce ton bras à [cette] génération, ta puissance à tous ceux qui viendront.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Et ta justice, ô Dieu! est haut élevée. Toi qui as fait de grandes choses, ô Dieu! qui est comme toi?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Toi qui nous as fait voir de nombreuses et amères détresses, tu nous redonneras la vie, et tu nous feras remonter hors des profondeurs de la terre.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Tu multiplieras ma grandeur, et tu te tourneras, tu me consoleras.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Aussi, mon Dieu, je te célébrerai avec le luth, [je louerai] ta vérité; je chanterai tes louanges avec la harpe, ô Saint d’Israël!

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Mes lèvres, et mon âme, que tu as rachetée, exulteront quand je chanterai tes louanges.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Ma langue aussi redira tout le jour ta justice; car ils seront honteux, car ils seront confondus, ceux qui cherchent mon malheur.