< Psaltaren 60 >

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
Au chef de musique. Sur Shushan. Témoignage. Mictam. De David; pour enseigner; quand il fit la guerre contre les Syriens de Naharaïm, et contre les Syriens de Tsoba, et que Joab revint et frappa les Édomites dans la vallée du Sel, au nombre de 12 000. Ô Dieu! tu nous as rejetés, tu nous as dispersés, tu t’es irrité; ramène-nous.
2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Tu as fait trembler la terre, tu l’as fendue: répare ses brèches, car elle chancelle.
3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Tu as fait voir à ton peuple des choses dures; tu nous as donné à boire un vin d’étourdissement.
4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
Tu as donné une bannière à ceux qui te craignent, pour la déployer à cause de la vérité, (Sélah)
5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Afin que tes bien-aimés soient délivrés. Sauve par ta droite, et réponds-moi!
6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Dieu a parlé dans sa sainteté: je me réjouirai; je partagerai Sichem et je mesurerai la vallée de Succoth.
7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Galaad est à moi, et Manassé est à moi, et Éphraïm est la force de ma tête; Juda est mon législateur;
8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
Moab est le bassin où je me lave; sur Édom j’ai jeté ma sandale. Philistie, pousse des cris de triomphe à mon sujet!
9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Qui me conduira dans la ville forte? Qui me mènera jusqu’en Édom?
10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Ne sera-ce pas toi, ô Dieu, qui nous as rejetés, et qui n’es pas sorti, ô Dieu, avec nos armées?
11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car la délivrance qui vient de l’homme est vaine.
12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Par Dieu nous ferons des actes de valeur, et c’est lui qui foulera nos adversaires.

< Psaltaren 60 >