Psaltaren 34

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

Pesem Davidova, ko je bil izpremenil lice svoje pred Abimelekom, in je bil odšel, ker ga je on podil. Blagoslavljal bodem Gospoda vsak čas; vedno bode hvala njegova v ustih mojih.

2 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

V Gospodu se bode ponašala duša moja; čuli bodejo krotki ter se veselili;

3 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

Poveličujte Gospoda z menoj, in vkup povišujmo ime njegovo.

4 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

Iskal sem Gospoda in uslišal me je, in iz vseh strahov mojih me je rešil.

5 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

Kateri gledajo vanj in pritekajo, obličja njih naj se ne osramoté, govoré naj:

6 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

Ta ubogi je klical, in Gospod je uslišal; in rešil ga je iz vseh stisek njegovih.

7 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

Šatorišče stavijo angeli Gospodovi okrog njih, kateri se ga bojé, in otme jih.

8 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

Pokusite in vidite, da je dober Gospod; blagor možu, kateri pribega k njemu.

9 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

Bojte se Gospoda, svetniki njegovi, ker stradanja ni njim, ki se ga bojé.

10 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

Mladi levi beračijo in stradajo; kateri pa iščejo Gospoda, ne pogrešajo nobenega blaga.

11 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

Dejte, sinovi, poslušajte me: strah Gospodov vas bodem učil.

12 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

Kdo je ón mož, kateri se veseli življenja, ljubi dní, rad uživa dobro?

13 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

Varuj jezik svoj hudega, in ustne tvoje naj ne govoré zvijače.

14 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

Umikaj se hudemu in delaj dobro; išči mirú in hodi za njim.

15 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

Oči Gospodove pazijo na pravične, in ušesa njegova na njih vpitje.

16 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

Srdito pa je njim, ki delajo hudo, obličje Gospodovo, da iztrebi sè zemlje njihov spomin.

17 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

Ko kličejo, sliši jih Gospod, in jih iz vseh njih stisek otima.

18 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

Blizu je Gospod pobitim v srci; in potrte v duhu rešuje.

19 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

Mnoge so pravičnega nadloge, ali iz njih vseh ga reši Gospod:

20 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

Vse kosti njegovo ohrani, ena izmed njih se ne zlomi.

21 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

Krivične pa zadeva sè smrtjo nadloga, in kateri sovražijo pravičnega, pogubé se.

22 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

Gospod otima dušo hlapcev svojih, in ne pogubi se nobeden, ki pribega k njemu.