Psaltaren 144

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

De David. Béni soit l’Éternel, mon rocher! qui enseigne mes mains pour le combat, mes doigts pour la bataille,

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

Ma bonté et mon lieu fort, ma haute retraite et celui qui me délivre, mon bouclier et celui en qui je me réfugie; il assujettit mon peuple sous moi.

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

Éternel! qu’est-ce que l’homme, que tu prennes connaissance de lui?… le fils de l’homme, que tu tiennes compte de lui?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

L’homme ressemble à la vanité; ses jours sont comme une ombre qui passe.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

Éternel! abaisse tes cieux et descends; touche les montagnes, et elles fumeront.

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

Fais briller l’éclair et disperse-les; lance tes flèches et mets-les en déroute.

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

Étends tes mains d’en haut; arrache-moi et délivre-moi des grandes eaux, de la main des fils de l’étranger,

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Dont la bouche profère la vanité et dont la droite est une droite de mensonge.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

Ô Dieu! je te chanterai un cantique nouveau; je te célébrerai sur le luth à dix [cordes],

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

Toi qui donnes le salut aux rois, toi qui délivres David, ton serviteur, de l’épée funeste.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Arrache-moi et délivre-moi de la main des fils de l’étranger, dont la bouche profère la vanité et dont la droite est une droite de mensonge,

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

Afin que nos fils soient comme des plantes croissant dans leur jeunesse, [et] nos filles comme des pierres d’angle, ornementées selon le style des palais.

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

Que nos greniers soient pleins, fournissant toute espèce [de provisions]; que nos troupeaux se multiplient par milliers, par dix milliers dans nos campagnes.

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

Que nos génisses soient fécondes; qu’il n’y ait pas de brèche, pas de sortie, et pas de cri dans nos rues.

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Bienheureux le peuple pour qui il en est ainsi! Bienheureux le peuple qui a l’Éternel pour son Dieu!