Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son! keep my sayings, And my commands lay up with thee.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Keep my commands, and live, And my law as the pupil of thine eye.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind them on thy fingers, Write them on the tablet of thy heart.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Say to wisdom, 'My sister Thou [art].' And cry to understanding, 'Kinswoman!'
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
To preserve thee from a strange woman, From a stranger who hath made smooth her sayings.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For, at a window of my house, Through my casement I have looked out,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
And I do see among the simple ones, I discern among the sons, A young man lacking understanding,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Passing on in the street, near her corner, And the way [to] her house he doth step,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
In the twilight — in the evening of day, In the darkness of night and blackness.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
And, lo, a woman to meet him — (A harlot's dress, and watchful of heart,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Noisy she [is], and stubborn, In her house her feet rest not.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Now in an out-place, now in broad places, And near every corner she lieth in wait) —
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
And she laid hold on him, and kissed him, She hath hardened her face, and saith to him,
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
'Sacrifices of peace-offerings [are] by me, To-day I have completed my vows.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Therefore I have come forth to meet thee, To seek earnestly thy face, and I find thee.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
[With] ornamental coverings I decked my couch, Carved works — cotton of Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I sprinkled my bed — myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, we are filled [with] loves till the morning, We delight ourselves in loves.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For the man is not in his house, He hath gone on a long journey.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
A bag of money he hath taken in his hand, At the day of the new moon he cometh to his house.'
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
She turneth him aside with the abundance of her speech, With the flattery of her lips she forceth him.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
He is going after her straightway, As an ox unto the slaughter he cometh, And as a fetter unto the chastisement of a fool,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Till an arrow doth split his liver, As a bird hath hastened unto a snare, And hath not known that it [is] for its life.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
And now, ye sons, hearken to me, And give attention to sayings of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Let not thy heart turn unto her ways, Do not wander in her paths,
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
For many [are] the wounded she caused to fall, And mighty [are] all her slain ones.
