Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
[My] son, attend to my wisdom, and apply your ear to my words;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
that you may keep good understanding, and the discretion of my lips gives you a charge. Give no heed to a worthless woman;
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
for honey drops from the lips of a harlot, who for a season pleases your palate:
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
but afterwards you will find her more bitter than gall, and sharper than a two-edged sword.
For the feet of folly lead those who deal with her down to the grave with death; and her steps are not established. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
For she goes not upon the paths of life; but her ways are slippery, and not easily known.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Now then, [my] son, hear me, and make not my words of none effect.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove your way far from her; draw not near to the doors of her house:
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
lest you give away your life to others, and your substance to the merciless:
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
lest strangers be filled with your strength, and your labours come into the houses of strangers;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And you repent at last, when the flesh of your body is consumed,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
and you shall say, How have I hated instruction, and my heart avoided reproofs!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
I heard not the voice of him that instructed me, and taught me, neither did I apply mine ear.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I was almost in all evil in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of your own vessels, and out of your own springing wells.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let not waters out of your fountain be spilt by you, but let your waters go into your streets.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be only your own, and let no stranger partake with you.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let your fountain of water be [truly] your own; and rejoice with the wife of your youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Let [your] loving hart and your graceful colt company with you, and let her be considered your own, and be with you at all times; for ravished with her love you shall be greatly increased.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Be not intimate with a strange woman, neither fold yourself in the arms of a woman not your own.
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of a man are before the eyes of God, and he looks on all his paths.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Iniquities ensnare a man, and every one is bound in the chains of his own sins.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Such a man dies with the uninstructed; and he is cast forth from the abundance of his own substance, and has perished through folly.
