Ordspråksboken 26

1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

As snow in summer, and as rain in harvest, So honour [is] not comely for a fool.

2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

As a bird by wandering, as a swallow by flying, So reviling without cause doth not come.

3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

A whip is for a horse, a bridle for an ass, And a rod for the back of fools.

4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

Answer not a fool according to his folly, Lest thou be like to him — even thou.

5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

Answer a fool according to his folly, Lest he be wise in his own eyes.

6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

He is cutting off feet, he is drinking injury, Who is sending things by the hand of a fool.

7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

Weak have been the two legs of the lame, And a parable in the mouth of fools.

8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

As one who is binding a stone in a sling, So [is] he who is giving honour to a fool.

9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

A thorn hath gone up into the hand of a drunkard, And a parable in the mouth of fools.

10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

Great [is] the Former of all, And He is rewarding a fool, And is rewarding transgressors.

11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

As a dog hath returned to its vomit, A fool is repeating his folly.

12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

Thou hast seen a man wise in his own eyes, More hope of a fool than of him!

13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

The slothful hath said, 'A lion [is] in the way, A lion [is] in the broad places.'

14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

The door turneth round on its hinge, And the slothful on his bed.

15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

The slothful hath hid his hand in a dish, He is weary of bringing it back to his mouth.

16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

Wiser [is] the slothful in his own eyes, Than seven [men] returning a reason.

17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

Laying hold on the ears of a dog, [Is] a passer-by making himself wrath for strife not his own.

18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

As [one] pretending to be feeble, Who is casting sparks, arrows, and death,

19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."

So hath a man deceived his neighbour, And hath said, 'Am not I playing?'

20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

Without wood is fire going out, And without a tale-bearer, contention ceaseth,

21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

Coal to burning coals, and wood to fire, And a man of contentions to kindle strife.

22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

The words of a tale-bearer [are] as self-inflicted wounds, And they have gone down [to] the inner parts of the heart.

23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

Silver of dross spread over potsherd, [Are] burning lips and an evil heart.

24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

By his lips doth a hater dissemble, And in his heart he placeth deceit,

25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

When his voice is gracious trust not in him, For seven abominations [are] in his heart.

26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

Hatred is covered by deceit, Revealed is its wickedness in an assembly.

27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

Whoso is digging a pit falleth into it, And the roller of a stone, to him it turneth.

28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

A lying tongue hateth its bruised ones, And a flattering mouth worketh an overthrow!