Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Izali wiesz czas rodzenia kóz skalnych, a kiedy rodzą łanie, postrzegłżeś?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Możeszże zliczyć miesiące, jako długo płód noszą? a czas rodzenia ich wieszże?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Jako się kurczą, płód swój wyciskają, a rozstępując się z boleścią go pozbywają;
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Jako moc biorą dzieci ich, i odchowywują się po zbożach, a odszedłszy nie wracają się do nich.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Któż wypuścił osła dzikiego na wolność? a pęta osła dzikiego któż rozwiązał?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Któremu dał pustynię miasto domu jego, a miasto mieszkania jego miejsca słone.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
On się naśmiewa ze zgrai miejskiej, a na głos tego, co go goni, nic niedba.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Patrzy po górach pastwy, a wszelkiej zielonej trawy szuka.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Izalić będzie chciał jednorożec służyć, albo będzie nocował u jaśli twoich?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Izali możesz zaprządz w powróz swój jednorożca do orania? izali powleka będzie brózdy za tobą?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Izali się spuścisz nań, przeto, że wielka moc jego? albo poruczyszli mu robotę twoję?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Powierzyszże mu się, żeby zwiózł nasienie twoje, a do gumna twojego zgromadził?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Izaliś dał pawiowi piękne skrzydła, a pierze bocianowi i strusiowi?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Który niesie na ziemi jajka swoje, a w prochu ogrzewa je.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
A nie pomni na to, że je noga zetrzeć, a zwierzę polne zdeptać może.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Zatwardza się przeciwko dzieciom swoim, jakoby nie były jego, a żeby nie była próżna praca jego, nie obawia się.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Bo mu nie dał Bóg mądrości, i nie udzielił mu wyrozumienia.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Według czasu podnosi się ku górze, a naśmiewa się z konia i z jeźdźca jego.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Izali możesz dać koniowi moc? izali rzaniem ozdobisz szyję jego?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Izali go ustraszysz jako szarańczę? i owszem chrapanie nozdrzy jego jest straszne.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Kopie dół, a weseli się w mocy swej, i bieży przeciwko zbrojnym.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Śmieje się z postrachu, a ani się lęka, ani nazad ustępuje przed ostrzem miecza.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Choć na nim chrzęści sajdak, i błyszczy się oszczep, i drzewce.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Z grzmotem i z gniewem kopie ziemię, a nie stoi spokojnie na głos trąby.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Między trąbami poryza, a z daleka czuje bitwę, krzyk książąt, i wołanie.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Izali według twego rozumu lata jastrząb, i rozciąga skrzydła swe ku południowi?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Izali na twoje rozkazanie wzbija się orzeł w górę, i składa na wysokich miejscach gniazdo swoje?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Na opoce mieszka, i bawi się na ostrej skale, jako na zamku.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Stamtąd upatruje sobie pokarm, a daleko oczy jego widzą.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Dzieci też jego piją krew, a gdzie są pobici, tam on jest.
