Job 27

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Potem dalej Ijob prowadził rzecz swoję, i rzekł:

2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

Jako żyje Bóg, który odrzucił sąd mój, a Wszechmocny, który gorzkości nabawił duszy mojej:

3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Że póki staje tchu we mnie, i ducha Bożego w nozdrzach moich,

4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

Nie będą mówiły wargi moje nieprawości, a język mój nie będzie powiadał zdrady.

5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Nie daj Boże, żebym was miał usprawiedliwiać; póki dech we mnie, nie odstąpię od niewinności mojej.

6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Sprawiedliwości mojej trzymać się będę, a nie puszczę się jej; nie zawstydzi mię serce moje, pókim żyw.

7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

Nieprzyjaciel mój będzie jako niezbożnik, a który powstaje przeciwko mnie, jako złośnik.

8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Co bowiem za nadzieja jest obłudnika, który się w łakomstwie kocha, gdy Bóg wydrze duszę jego.

9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Izali Bóg usłyszy wołanie jego, gdy nań ucisk przyjdzie?

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

Izaż się w Wszechmocnym rozkocha? a będzie wzywał Boga na każdy czas?

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Uczę was, będąc w ręce Bożej, a jako idę z Wszechmocnym, nie taję.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Oto wy to wszyscy widzicie; przeczże wżdy próżność mówicie?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Tenci jest dział człowieka bezbożnego u Boga, a toć dziedzictwo okrutnicy od Wszechmocnego wezmą.

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

Jeźli się rozmnożą synowie jego, pójdą pod miecz: a potomstwo jego nie nasyci się chleba.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Którzy po nim zostaną w śmierci pogrzebieni będą, a wdowy jego nie będą go płakały;

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

Choćby srebra nazgromadzał jako prochu, a nasprawiał szat jako błota:

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Tedy nasprawiać ich on, ale sprawiedliwy oblekać je będzie, a srebro ono niewinny dzielić będzie.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Zbuduje dom swój jako mól, a jako stróż budę wystawi.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Bogaty zaśnie, a nie będzie pogrzebiony; spojrzyli kto, alić go niemasz.

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Zachwycą go strachy jako wody, w nocy go porwie wicher.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Pochwyci go wiatr wschodni, a odejdzie; bo wicher ruszył go z miejsca swego.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Toć Bóg nań dopuści, a nie przepuści mu, choć przed ręką jego prędko uciekać będzie.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Klaśnie każdy nad nim rękoma swemi, i wysyka go z miejsca swego.