Job 27

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Job resumed speaking and he said,

2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

“As surely as God lives, who has taken away my justice, the Almighty, who made my life bitter,

3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

while my life is yet in me, and the breath from God is in my nostrils, this is what I will do.

4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

My lips will not speak wickedness, neither will my tongue speak deceit;

5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

I will never admit that you three are right; until I die I will never deny my integrity.

6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

I hold fast to my righteousness and will not let it go; my thoughts will not reproach me so long as I live.

7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

Let my enemy be like a wicked man; let him who rises up against me be like an unrighteous man.

8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

For what is the hope of a godless man when God cuts him off, when God takes away his life?

9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Will God hear his cry when trouble comes upon him?

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

Will he delight himself in the Almighty and call upon God at all times?

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

I will teach you concerning the hand of God; I will not conceal the thoughts of the Almighty.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

See, all of you have seen this yourselves; why then have you spoken all this nonsense?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

This is the portion of a wicked man with God, the heritage of the oppressor that he receives from the Almighty:

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

If his children multiply, it is for the sword; his offspring will never have enough food.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Those who survive him will be buried by plague, and their widows will make no lament for them.

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

Though the wicked man heaps up silver like the dust, and heaps up clothing like clay,

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

he may heap up clothing, but righteous people will put it on, and innocent people will divide up the silver among themselves.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

He builds his house like a spider, like a hut that a guard makes.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

He lies down in bed rich, but he will not keep doing so; he opens his eyes, and everything is gone.

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Terrors overtake him like waters; a storm takes him away in the night.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

The east wind carries him away, and he leaves; it sweeps him out of his place.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

It throws itself at him and does not stop; he tries to flee out of its hand.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

It claps its hands at him in mockery; it hisses him out of his place.