Job 11

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

And Zophar the Naamathite answereth and saith: —

2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

Is a multitude of words not answered? And is a man of lips justified?

3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Thy devices make men keep silent, Thou scornest, and none is causing blushing!

4 Och skall du så få säga: "Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon"?

And thou sayest, 'Pure [is] my discourse, And clean I have been in Thine eyes.'

5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

And yet, O that God had spoken! And doth open His lips with thee.

6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

And declare to thee secrets of wisdom, For counsel hath foldings. And know thou that God forgetteth for thee, [Some] of thine iniquity.

7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

By searching dost thou find out God? Unto perfection find out the Mighty One?

8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)

Heights of the heavens! — what dost thou? Deeper than Sheol! — what knowest thou? (Sheol h7585)

9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

Longer than earth [is] its measure, And broader than the sea.

10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

If He pass on, and shut up, and assemble, Who then dost reverse it?

11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

For he hath known men of vanity, And He seeth iniquity, And one doth not consider [it]!

12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

And empty man is bold, And the colt of a wild ass man is born.

13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

If thou — thou hast prepared thy heart, And hast spread out unto Him thy hands,

14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

If iniquity [is] in thy hand, put it far off, And let not perverseness dwell in thy tents.

15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

For then thou liftest up thy face from blemish, And thou hast been firm, and fearest not.

16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

For thou dost forget misery, As waters passed away thou rememberest.

17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

And above the noon doth age rise, Thou fliest — as the morning thou art.

18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

And thou hast trusted because their is hope, And searched — in confidence thou liest down,

19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

And thou hast rested, And none is causing trembling, And many have entreated thy face;

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

And the eyes of the wicked are consumed, And refuge hath perished from them, And their hope [is] a breathing out of soul!