Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Eliú respondeu mais, dizendo:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Ouvi, vós sábios, minhas palavras; e vós, inteligentes, dai-me ouvidos.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
Porque o ouvido prova as palavras, assim como o paladar experimenta a comida.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Escolhamos para nós o que é correto, [e] conheçamos entre nós o que é bom.
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Pois Jó disse: Eu sou justo, e Deus tem me tirado meu direito.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
Por acaso devo eu mentir quanto ao meu direito? Minha ferida é dolorosa mesmo que eu não tenha transgressão.
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Que homem há como Jó, que bebe o escárnio como água?
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
E que caminha na companhia dos que praticam maldade, e anda com homens perversos?
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
Porque disse: De nada aproveita ao homem agradar-se em Deus.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Portanto vós, homens de bom-senso, escutai-me; longe de Deus esteja a maldade, e do Todo- Poderoso a perversidade!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Porque ele paga ao ser humano [conforme] sua obra, e faz a cada um conforme o seu caminho.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Certamente Deus não faz injustiça, e o Todo-Poderoso não perverte o direito.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Quem o pôs para administrar a terra? E quem dispôs a todo o mundo?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Se ele tomasse a decisão, e recolhesse para si seu espírito e seu fôlego,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
Toda carne juntamente expiraria, e o ser humano se tornaria em pó.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Se pois há [em ti] entendimento, ouve isto: dá ouvidos ao som de minhas palavras.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Por acaso quem odeia a justiça poderá governar? E condenarás tu ao Poderoso Justo?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
Pode, por acaso, o rei ser chamado de vil, [e] os príncipes de perversos?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
[Quanto menos] a aquele que não faz acepção de pessoas de príncipes, nem valoriza mais o rico que o pobre! Pois todos são obras de suas mãos.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Em um momento morrem; e à meia noite os povos são sacudidos, e passam; e o poderoso será tomado sem ação humana.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Porque seus olhos estão sobre os caminhos do homem, e ele vê todos os seus passos.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Não há trevas nem sombra de morte em que os que praticam maldade possam se esconder.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Pois ele não precisa observar tanto ao homem para que este possa entrar em juízo com Deus.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Ele quebranta aos fortes sem [precisar de] investigação, e põe outros em seu lugar.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Visto que ele conhece suas obras, de noite os trastorna, e ficam destroçados.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Ele os espanca à vista pública por serem maus.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Pois eles se desviaram de segui-lo, e não deram atenção a nenhum de seus caminhos.
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Assim fizeram com que viesse a ele o clamor do pobre, e ele ouvisse o clamor dos aflitos.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
E se ele ficar quieto, quem [o] condenará? Se ele esconder o rosto, quem o olhará? [Ele está] quer sobre um povo, quer sobre um único ser humano,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Para que a pessoa hipócrita não reine, [e] não haja ciladas ao povo.
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Por que [não tão somente] se diz: Suportei [teu castigo] não farei mais o que é errado;
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
Ensina-me o que não vejo; se fiz alguma maldade, nunca mais a farei?
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Será a recompensa da parte dele como tu queres, para que a recuses? És tu que escolhes, e não eu; o que tu sabes, fala.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
As pessoas de entendimento dirão comigo, e o homem sábio me ouvirá;
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
Jó não fala com conhecimento, e a suas palavras falta prudência.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Queria eu que Jó fosse provado até o fim, por causa de suas respostas comparáveis a de homens malignos.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
Pois ao seu pecado ele acrescentou rebeldia; ele bate as mãos [de forma desrespeitosa] entre nós, e multiplica suas palavras contra Deus.
