Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Meu espírito está arruinado, meus dias vão se extinguindo, e a sepultura já etá pronta para mim.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Comigo há ninguém além de zombadores, e meus olhos são obrigados a ficar diante de suas provocações.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Concede-me, por favor, uma garantia para comigo; quem [outro] há que me dê a mão?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Pois aos corações deles tu encobriste do entendimento; portanto não os exaltarás.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Aquele que denuncia a seus amigos em proveito próprio, também os olhos de seus filhos desfalecerão.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Ele tem me posto por ditado de povos, e em meu rosto é onde eles cospem.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Por isso meus olhos se escureceram de mágoa, e todos os membros de meu corpo são como a sombra.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Os íntegros pasmarão sobre isto, e o inocente se levantará contra o hipócrita.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
E o justo prosseguirá seu caminho, e o puro de mãos crescerá em força.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Mas, na verdade, voltai-vos todos vós, e vinde agora, pois sábio nenhum acharei entre vós.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Meus dias se passaram, meus pensamentos foram arrancados, os desejos do meu coração.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Tornaram a noite em dia; a luz se encurta por causa das trevas.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Se eu esperar, o Xeol será minha casa; nas trevas estenderei minha cama. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
À cova chamo: Tu és meu pai; e aos vermes: [Sois] minha mãe e minha irmã.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Onde, pois, estaria agora minha esperança? Quanto à minha esperança, quem a poderá ver?
