Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Porém Jó respondeu, dizendo:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

Ouvi muitas coisas como estas; todos vós sois consoladores miseráveis.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Por acaso terão fim as palavras de vento? Ou o que é que te provoca a responderes?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Também eu poderia falar como vós, se vossa alma estivesse no lugar da minha alma; eu poderia amontoar palavras contra vós, e contra vós sacudir minha cabeça.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Porém eu vos confortaria com minha boca, e a consolação de meus lábios serviria para aliviar.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Ainda que eu fale, minha dor não cessa; e se eu me calar, em que me alivio?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Na verdade agora ele me tornou exausto; tu assolaste toda a minha companhia.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Testemunha [disto é] que já me enrugaste; e minha magreza já se levanta contra mim para em meu rosto dar testemunho [contra mim].

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Sua ira me despedaça, e ele me odeia; range seus dentes contra mim; meu adversário aguça seus olhos contra mim.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Abrem sua boca contra mim; com desprezo esbofeteiam meu rosto, e todos se ajuntam contra mim.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Deus me entregou ao perverso, e me fez cair nas mãos dos malignos.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Tranquilo eu estava, porém ele me quebrantou; e pegou-me pelo pescoço, e me despedaçou; e fez de mim seu alvo de pontaria.

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Seus flecheiros me cercaram-me, partiu meus rins, e não [me] poupou; meu fel derramou em terra.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Quebrantou-me de quebrantamento sobre quebrantamento; correu contra mim como um guerreiro.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Costurei saco sobre minha pele, e revolvi minha cabeça no pó.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Meu rosto está vermelho de choro, e minhas pálpebras estão escurecidas ao extremo;

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

Apesar de não haver injustiça em minhas mãos, e de minha oração ser pura.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Ó terra! Não cubras o meu sangue, e não haja lugar para meu clamor!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Eis que mesmo agora minha testemunha está nos céus, e meu defensor nas alturas.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Meus amigos zombam de mim, [mas] meus olhos estão derramando para Deus.

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

Ah, se [fosse possível] defender a causa com Deus em favor do homem, como o filho do homem em favor de seu amigo!

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Pois poucos anos restam, e seguirei o caminho [por onde] não voltarei.