Job 12

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Porém Jó respondeu, dizendo:

2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Verdadeiramente vós sois o povo; e convosco morrerá a sabedoria.

3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

Também eu tenho entendimento como vós; e não sou inferior a vós; e quem há que não saiba coisas como essas?

4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Eu sou o motivo de riso de meus amigos, eu que invocava a Deus, e ele me respondia; o justo e íntegro serve de riso.

5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Na opinião de quem está descansado, a desgraça é desprezada, [como se] estivesse preparada aos que cujos pés escorregam.

6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

As tendas dos ladrões têm descanso, e os que irritam a Deus estão seguros; os que trazem [seu] deus em suas mãos.

7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

Verdadeiramente pergunta agora aos animais, que eles te ensinarão; e às aves dos céus, que elas te explicarão;

8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Ou fala com a terra, que ela te ensinará; até os peixes do mar te contarão.

9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

Quem entre todas estas coisas não entende que a mão do SENHOR faz isto?

10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

Em sua mão está a alma de tudo quanto vive, e o espírito de toda carne humana.

11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

Por acaso o ouvido não distingue as palavras, e o paladar prova as comidas?

12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

Nos velhos está o conhecimento, e na longa idade o entendimento.

13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

Com [Deus] está a sabedoria e a força; o conselho e o entendimento lhe pertencem.

14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

Eis que o que ele derruba não pode ser reconstruído; e ninguém pode libertar o homem a quem ele aprisiona.

15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Eis que, [quando] ele detém as águas, elas se secam; [quando] ele as deixa sair, elas transtornam a terra.

16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Com ele está a força e a sabedoria; Seu é o que erra, e o que faz errar.

17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

Ele leva os conselheiros despojados, e faz os juízes enlouquecerem.

18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

Ele solta a atadura dos reis, e ata um cinto a seus lombos.

19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

Ele leva os sacerdotes despojados, e transtorna os poderosos.

20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

Ele tira a fala daqueles a quem os outros confiam, e tira o juízo dos anciãos.

21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

Ele derrama menosprezo sobre os príncipes, e afrouxa o cinto dos fortes.

22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

Ele revela as profundezas das trevas, e traz a sombra de morte à luz.

23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Ele multiplica as nações, e ele as destrói; ele dispersa as nações, e as reúne.

24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Ele tira o entendimento dos líderes do povo da terra, e os faz vaguear pelos desertos, sem caminho.

25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

Nas trevas andam apalpando, sem terem luz; e os faz cambalear como a bêbados.