Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

To the chief Musician. Upon Muthlabben. A Psalm of David. I will praise Jehovah with my whole heart; I will recount all thy marvellous works.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

I will be glad and rejoice in thee; I will sing forth thy name, O Most High.

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

When mine enemies turned back, they stumbled and perished at thy presence:

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

For thou hast maintained my right and my cause. Thou sittest on the throne, judging righteously.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Thou hast rebuked the nations, thou hast destroyed the wicked; thou hast put out their name for ever and ever.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

O enemy! destructions are ended for ever. — Thou hast also destroyed cities, even the remembrance of them hath perished.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

But Jehovah sitteth for ever; he hath ordained his throne for judgment.

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

And it is he that will judge the world with righteousness; he shall execute judgment upon the peoples with equity.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

And Jehovah will be a refuge to the oppressed one, a refuge in times of distress.

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

And they that know thy name will confide in thee; for thou, Jehovah, hast not forsaken them that seek thee.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Sing psalms to Jehovah who dwelleth in Zion; tell among the peoples his doings.

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

For when he maketh inquisition for blood, he remembereth them; the cry of the afflicted ones hath he not forgotten.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

Be gracious unto me, O Jehovah; consider mine affliction from them that hate me, lifting me up from the gates of death:

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

That I may declare all thy praise in the gates of the daughter of Zion. I will be joyful in thy salvation.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

The nations are sunk down in the pit [that] they made; in the net that they hid is their own foot taken.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

Jehovah is known [by] the judgment he hath executed: the wicked is ensnared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

The wicked shall be turned into Sheol, all the nations that forget God. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

For the needy one shall not be forgotten alway; the hope of the meek shall not perish for ever.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Arise, Jehovah; let not man prevail: let the nations be judged in thy sight.

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

Put them in fear, Jehovah: that the nations may know themselves to be but men. (Selah)