Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

To the chief Musician. [A Psalm] of David. The fool hath said in his heart, There is no God. They have corrupted themselves, they have done abominable works: there is none that doeth good.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

Jehovah looked down from the heavens upon the children of men, to see if there were any that did understand, that did seek God.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

They have all gone aside, they are together become corrupt: there is none that doeth good, not even one.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Have all the workers of iniquity no knowledge, eating up my people [as] they eat bread? They call not upon Jehovah.

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

There were they in great fear; for God is in the generation of the righteous.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

Ye have shamed the counsel of the afflicted, because Jehovah [was] his refuge.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Oh that the salvation of Israel were come out of Zion! When Jehovah turneth again the captivity of his people, Jacob shall be glad, Israel shall rejoice.