Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Éternel, Dieu de ma délivrance, je crie jour et nuit devant toi.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Que ma prière parvienne en ta présence; incline ton oreille à mon cri.
Car mon âme est rassasiée de maux, et ma vie touche au séjour des morts. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
Je suis compté parmi ceux qui descendent dans la fosse; je suis comme un homme sans vigueur,
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
Gisant parmi les morts, tel que les blessés à mort, qui sont couchés dans le tombeau, dont tu ne te souviens plus, et qui sont séparés de ta main.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Tu m'as mis dans la fosse la plus basse, dans les lieux ténébreux, dans les abîmes.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Ta colère pèse sur moi, et tu m'accables de tous tes flots. (Sélah)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Tu as éloigné de moi ceux que je connais; tu m'as rendu pour eux un objet d'horreur; je suis enfermé et je ne puis sortir.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
Mon œil se consume par l'affliction; je t'invoque, ô Éternel, tous les jours; j'étends mes mains vers toi.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Feras-tu quelque merveille pour les morts? Ou les trépassés se lèveront-ils pour te louer? (Sélah)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Annoncera-t-on ta bonté dans le tombeau, et ta fidélité dans l'abîme?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Connaîtra-t-on tes merveilles dans les ténèbres, et ta justice dans la terre d'oubli?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
Et moi, Éternel, je crie à toi; ma prière te prévient dès le matin.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Éternel, pourquoi rejettes-tu mon âme, et me caches-tu ta face?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Je suis affligé et comme expirant dès ma jeunesse; je suis chargé de tes terreurs, je suis éperdu.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Tes fureurs ont passé sur moi; tes épouvantes me tuent.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
Elles m'environnent comme des eaux chaque jour; elles m'enveloppent toutes à la fois.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons; ceux que je connais, ce sont les ténèbres.
