Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Ein Psalm Davids, zum Lied vorzusingen. Gott, man lobet dich in der Stille zu Zion und dir bezahlt man Gelübde.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

Du erhörest Gebet, darum kommt alles Fleisch zu dir.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Unsere Missetat drücket uns hart; du wollest unsere Sünde vergeben.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Wohl dem, den du erwählest und zu dir lässest, daß er wohne in deinen Höfen! Der hat reichen Trost von deinem Hause, deinem heiligen Tempel.

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

Erhöre uns nach der wunderlichen Gerechtigkeit, Gott, unser Heil, der du bist Zuversicht aller auf Erden und ferne am Meer;

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

der die Berge fest setzt in seiner Kraft und gerüstet ist mit Macht;

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

der du stillest das Brausen des Meers, das Brausen seiner Wellen, und das Toben der Völker,

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

daß sich entsetzen, die an denselben Enden wohnen, vor deinen Zeichen. Du machst fröhlich, was da webet, beide des Morgens und Abends.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Du suchest das Land heim und wässerst es und machest es sehr reich. Gottes Brünnlein hat Wassers die Fülle. Du lässest ihr Getreide wohlgeraten, denn also bauest du das Land.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

Du tränkest seine Furchen und feuchtest sein Gepflügtes; mit Regen machst du es weich und segnest sein Gewächs.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Du krönest das Jahr mit deinem Gut und deine Fußtapfen triefen von Fett.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Die Wohnungen in der Wüste sind auch fett, daß sie triefen, und die Hügel sind umher lustig.

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.