Psaltaren 49

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

Écoutez ceci, vous tous les peuples; prêtez l'oreille, vous tous les habitants du monde!

2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

Enfants du peuple et enfants des grands, le riche aussi bien que le pauvre.

3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

Ma bouche prononcera des paroles sages, et les pensées de mon cœur sont pleines de sens.

4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

Je vais prêter l'oreille aux discours sentencieux; j'expose mon énigme au son de la harpe.

5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

Pourquoi craindrais-je aux jours du malheur, quand l'iniquité de mes adversaires m'environne?

6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

Ils se confient en leurs biens, ils se glorifient de l'abondance de leurs richesses.

7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

Mais l'homme ne saurait racheter son frère, ni payer à Dieu sa rançon.

8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

Car le rachat de leur âme est trop cher, et il ne se fera jamais,

9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

Pour qu'ils continuent de vivre à perpétuité, et qu'ils ne voient point le tombeau.

10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

Car on voit que les sages meurent; le fou et l'insensé périssent également, et laissent leurs biens à d'autres.

11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

Ils pensent que leurs maisons dureront éternellement, et leurs demeures d'âge en âge; ils ont donné leurs noms à leurs terres.

12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

Mais l'homme ne peut demeurer dans son éclat; il est rendu semblable aux bêtes qui périssent.

13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)

Telle est la voie sur laquelle ils se fient; et leurs successeurs se plaisent à leurs discours.

14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)

Ils sont poussés au Sépulcre comme un troupeau; la mort se repaîtra d'eux; les justes domineront sur eux au matin; leur beauté sera consumée dans le Sépulcre, loin de leurs habitations. (Sheol h7585)

15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)

Mais Dieu rachètera mon âme de la main du Sépulcre, quand il me prendra à lui. (Sélah) (Sheol h7585)

16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

Ne crains point, quand un homme s'enrichit, quand la gloire de sa maison s'accroît.

17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

Car, en mourant, il n'emportera rien; sa gloire ne descendra pas après lui.

18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

Que dans sa vie il rende son âme heureuse, qu'on te loue parce que tu te fais du bien,

19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.

Tu iras pourtant vers la génération de tes pères, qui ne reverront jamais la lumière.

20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.

L'homme qui est en honneur et qui n'a pas d'intelligence, devient semblable aux bêtes qui périssent.