Psaltaren 147

1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

Alleluja. [Laudate Dominum, quoniam bonus est psalmus; Deo nostro sit jucunda, decoraque laudatio.

2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

Ædificans Jerusalem Dominus, dispersiones Israëlis congregabit:

3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

qui sanat contritos corde, et alligat contritiones eorum;

4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

qui numerat multitudinem stellarum, et omnibus eis nomina vocat.

5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

Magnus Dominus noster, et magna virtus ejus, et sapientiæ ejus non est numerus.

6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

Suscipiens mansuetos Dominus; humilians autem peccatores usque ad terram.

7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

Præcinite Domino in confessione; psallite Deo nostro in cithara.

8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

Qui operit cælum nubibus, et parat terræ pluviam; qui producit in montibus fœnum, et herbam servituti hominum;

9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

qui dat jumentis escam ipsorum, et pullis corvorum invocantibus eum.

10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

Non in fortitudine equi voluntatem habebit, nec in tibiis viri beneplacitum erit ei.

11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

Beneplacitum est Domino super timentes eum, et in eis qui sperant super misericordia ejus.]

12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

Alleluja. [Lauda, Jerusalem, Dominum; lauda Deum tuum, Sion.

13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

Quoniam confortavit seras portarum tuarum; benedixit filiis tuis in te.

14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

Qui posuit fines tuos pacem, et adipe frumenti satiat te.

15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

Qui emittit eloquium suum terræ: velociter currit sermo ejus.

16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

Qui dat nivem sicut lanam; nebulam sicut cinerem spargit.

17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

Mittit crystallum suam sicut buccellas: ante faciem frigoris ejus quis sustinebit?

18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

Emittet verbum suum, et liquefaciet ea; flabit spiritus ejus, et fluent aquæ.

19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

Qui annuntiat verbum suum Jacob, justitias et judicia sua Israël.

20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

Non fecit taliter omni nationi, et judicia sua non manifestavit eis. Alleluja.]