Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Alleluja, Aggæi et Zachariæ.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

[Lauda, anima mea, Dominum. Laudabo Dominum in vita mea; psallam Deo meo quamdiu fuero. Nolite confidere in principibus,

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

in filiis hominum, in quibus non est salus.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Exibit spiritus ejus, et revertetur in terram suam; in illa die peribunt omnes cogitationes eorum.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Beatus cujus Deus Jacob adjutor ejus, spes ejus in Domino Deo ipsius:

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

qui fecit cælum et terram, mare, et omnia quæ in eis sunt.

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

Qui custodit veritatem in sæculum; facit judicium injuriam patientibus; dat escam esurientibus. Dominus solvit compeditos;

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

Dominus illuminat cæcos. Dominus erigit elisos; Dominus diligit justos.

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

Dominus custodit advenas, pupillum et viduam suscipiet, et vias peccatorum disperdet.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

Regnabit Dominus in sæcula; Deus tuus, Sion, in generationem et generationem.]