Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Cantique de Maaloth. Ils m'ont fort tourmenté dès ma jeunesse, peut bien dire Israël.

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Ils m'ont fort tourmenté dès ma jeunesse, mais ils n'ont pas prévalu sur moi.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Des laboureurs ont labouré mon dos; ils y ont tracé tout au long leurs sillons.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

L'Éternel est juste; il a coupé les cordes des méchants.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Tous ceux qui haïssent Sion seront rendus honteux et repoussés en arrière.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Ils seront comme l'herbe des toits, qui sèche avant qu'elle monte en tuyau;

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Dont le moissonneur ne remplit pas sa main, ni le lieur de gerbes ses bras;

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Et dont les passants ne disent pas: La bénédiction de l'Éternel soit sur vous! Nous vous bénissons au nom de l'Éternel!