Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

En sang ved festreisene. Til Herren ropte jeg i min nød, og han svarte mig.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Herre, fri min sjel fra en løgnaktig lebe, fra en falsk tunge!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Hvad vil han gi dig, og hvad mere vil han gi dig, du falske tunge?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Voldsmannens skarpe piler og glør av gyvelbusken.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ve mig, at jeg lever som fremmed iblandt Mesek, at jeg bor ved Kedars telt!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Lenge nok har min sjel bodd hos dem som hater fred.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Jeg er bare fred, men når jeg taler, er de ferdige til krig.