Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Salige er de hvis vei er ulastelig, som vandrer i Herrens lov.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Salige er de som tar vare på hans vidnesbyrd, som søker ham av hele sitt hjerte
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
og ikke gjør urett, men vandrer på hans veier.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Du har gitt dine befalinger forat en skal holde dem nøie.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
O, at mine veier måtte bli faste, så jeg holder dine forskrifter!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Da skal jeg ikke bli til skamme når jeg gir akt på alle dine bud.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Jeg vil prise dig i hjertets opriktighet når jeg lærer din rettferdighets lover å kjenne.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Dine forskrifter vil jeg holde; du må ikke rent forlate mig!
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Hvorved skal den unge holde sin sti ren? Ved å holde sig efter ditt ord.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Av hele mitt hjerte har jeg søkt dig; la mig ikke fare vill fra dine bud!
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
I mitt hjerte har jeg gjemt ditt ord forat jeg ikke skal synde imot dig.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Lovet være du, Herre! Lær mig dine forskrifter!
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Med mine leber har jeg forkynt alle lover fra din munn.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Over dine vidnesbyrds vei har jeg gledet mig, som over all rikdom.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
På dine befalinger vil jeg grunde og tenke på dine stier.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
I dine forskrifter forlyster jeg mig, jeg glemmer ikke ditt ord.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Gjør vel imot din tjener, så jeg kan leve! Da vil jeg holde ditt ord.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Lat op mine øine, så jeg kan skue de underfulle ting i din lov!
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Jeg er en gjest på jorden; skjul ikke dine bud for mig!
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Min sjel er knust, så jeg lenges efter dine lover til enhver tid.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Du har truet de overmodige, de forbannede, som farer vill fra dine bud.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Ta skam og forakt bort fra mig! For jeg har tatt vare på dine vidnesbyrd.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Fyrster har også sittet og talt sammen imot mig; din tjener grunder på dine forskrifter.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Dine vidnesbyrd er også min lyst; de er mine rådgivere.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Min sjel er nedtrykt i støvet; hold mig i live efter ditt ord!
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Jeg fortalte dig mine veier, og du svarte mig; lær mig dine forskrifter!
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
La mig forstå dine befalingers vei! Så vil jeg grunde på dine undergjerninger.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Min sjel gråter av sorg; reis mig op efter ditt ord!
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Vend løgnens vei bort fra mig, og unn mig din lov!
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Trofasthets vei har jeg utvalgt, dine lover har jeg satt for mig.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Jeg henger ved dine vidnesbyrd; Herre, la mig ikke bli til skamme!
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Dine buds vei vil jeg løpe; for du frir mitt hjerte fra angst.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Lær mig, Herre, dine forskrifters vei! Så vil jeg ta vare på den inntil enden.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Lær mig! Så vil jeg ta vare på din lov og holde den av hele mitt hjerte.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Led mig frem på dine buds sti! For i den har jeg min lyst.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Bøi mitt hjerte til dine vidnesbyrd og ikke til vinning!
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Vend mine øine bort fra å se efter tomhet, hold mig i live på din vei!
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Opfyll for din tjener ditt ord, som er for dem som frykter dig!
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Ta bort min vanære, som jeg frykter for! For dine lover er gode.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Se, jeg lenges efter dine befalinger; hold mig i live ved din rettferdighet!
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
La dine nådegjerninger, Herre, komme over mig, din frelse efter ditt ord!
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Jeg vil gi den svar som håner mig; for jeg setter min lit til ditt ord.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Ta ikke sannhets ord så rent bort fra min munn! For jeg bier på dine dommer.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Jeg vil holde din lov stadig, evindelig og alltid.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
La mig vandre i fritt rum! For jeg spør efter dine befalinger.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Jeg vil tale om dine vidnesbyrd for konger og skal ikke bli til skamme.
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Jeg har min lyst i dine bud, som jeg elsker.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Jeg løfter mine hender til dine bud, som jeg elsker, og jeg vil grunde på dine forskrifter.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Kom i hu ordet til din tjener, fordi du har gitt mig håp!
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Det er min trøst i min elendighet at ditt ord har holdt mig i live.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
De overmodige har spottet mig såre; fra din lov er jeg ikke avveket.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Jeg kom dine dommer fra evighet i hu, Herre, og jeg blev trøstet.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
En brennende harme har grepet mig over de ugudelige, som forlater din lov.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Dine forskrifter er blitt mine lovsanger i min utlendighets hus.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Jeg kom om natten ditt navn i hu, Herre, og jeg holdt din lov.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Dette blev mig gitt: at jeg har tatt vare på dine befalinger.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Herren er min del, sa jeg, idet jeg holdt dine ord.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Jeg bønnfalt dig av hele mitt hjerte: Vær mig nådig efter ditt ord!
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Jeg eftertenkte mine veier og vendte mine føtter til dine vidnesbyrd.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Jeg hastet og ventet ikke med å holde dine bud.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
De ugudeliges strikker har omspent mig, din lov har jeg ikke glemt.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Midt om natten står jeg op for å prise dig for din rettferdighets lover.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Jeg holder mig til alle dem som frykter dig, og som holder dine befalinger.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Jorden er full av din miskunnhet, Herre; lær mig dine forskrifter!
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Du har gjort vel imot din tjener, Herre, efter ditt ord.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Lær mig god skjønnsomhet og kunnskap! For jeg tror på dine bud.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Før jeg blev ydmyket, fór jeg vill; men nu holder jeg ditt ord.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Du er god og gjør godt; lær mig dine forskrifter!
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
De overmodige har spunnet løgn sammen imot mig; jeg holder dine befalinger av hele mitt hjerte.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Deres hjerte er som en fettklump; jeg har min lyst i din lov.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Det var mig godt at jeg blev ydmyket, forat jeg kunde lære dine forskrifter.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Din munns lov er mig bedre enn tusen stykker gull og sølv.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Dine hender har skapt mig og gjort mig; gi mig forstand, forat jeg må lære dine bud!
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
De som frykter dig, skal se mig og glede sig; for jeg venter på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Jeg vet, Herre, at dine dommer er rettferdighet, og i trofasthet har du ydmyket mig.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
La din miskunnhet være mig til trøst efter ditt ord til din tjener!
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
La din miskunnhet komme over mig, forat jeg kan leve! For din lov er min lyst.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
La de overmodige bli til skamme! For de har trykket mig ned uten årsak; jeg grunder på dine befalinger.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
La dem vende tilbake til mig, de som frykter dig og kjenner dine vidnesbyrd!
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
La mitt hjerte være fullkomment i dine forskrifter, forat jeg ikke skal bli til skamme!
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Min sjel vansmekter av lengsel efter din frelse; jeg venter på ditt ord.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Mine øine vansmekter av lengsel efter ditt ord idet jeg sier: Når vil du trøste mig?
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
For jeg er som en skinnsekk i røk; dine forskrifter glemmer jeg ikke.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Hvor mange er vel din tjeners dager? Når vil du holde dom over mine forfølgere?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
De overmodige har gravd graver for mig, de som ikke skikker sig efter din lov.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Alle dine bud er trofasthet; uten årsak forfølger de mig; hjelp mig!
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
På lite nær har de tilintetgjort mig i landet; men jeg har ikke forlatt dine befalinger.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Hold mig i live efter din miskunnhet! Så vil jeg ta vare på din munns vidnesbyrd.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Til evig tid, Herre, står ditt ord fast i himmelen.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Fra slekt til slekt varer din trofasthet; du grunnfestet jorden, og den stod der.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Til å utføre dine dommer står de der enn idag; for alle ting er dine tjenere.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Dersom din lov ikke hadde vært min lyst, var jeg omkommet i min elendighet.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Til evig tid skal jeg ikke glemme dine befalinger; for ved dem har du holdt mig i live.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Din er jeg, frels mig! For jeg har søkt dine befalinger.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
De ugudelige har bidd på mig for å ødelegge mig; jeg gir akt på dine vidnesbyrd.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
På all fullkommenhet har jeg sett en ende, men ditt bud strekker sig såre vidt.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Hvor jeg har din lov kjær! Hele dagen grunder jeg på den.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Dine bud gjør mig visere enn mine fiender; for til evig tid eier jeg dem.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Jeg er blitt klokere enn alle mine lærere; for jeg grunder på dine vidnesbyrd.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Jeg er forstandigere enn de gamle; for jeg har tatt vare på dine befalinger.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Fra enhver ond sti har jeg holdt mine føtter borte forat jeg kunde holde ditt ord.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Fra dine lover er jeg ikke avveket; for du har lært mig.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Hvor dine ord er søte for min gane, mere enn honning for min munn!
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Av dine befalinger får jeg forstand; derfor hater jeg all løgnens sti.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Ditt ord er en lykte for min fot og et lys for min sti.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Jeg har svoret, og jeg har holdt det, å ta vare på din rettferdighets lover.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Jeg er såre nedbøiet; Herre, hold mig i live efter ditt ord!
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
La min munns frivillige offere tekkes dig, Herre, og lær mig dine lover!
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Jeg går alltid med livet i hendene, men din lov har jeg ikke glemt.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
De ugudelige har lagt snare for mig, men jeg har ikke forvillet mig fra dine befalinger.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Jeg har fått dine vidnesbyrd i eie evindelig; for de er mitt hjertes glede.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Jeg har bøiet mitt hjerte til å gjøre efter dine forskrifter evindelig, inntil enden.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
De tvesinnede hater jeg, men din lov elsker jeg.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Du er mitt skjul og mitt skjold, jeg venter på ditt ord.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Vik fra mig, I som gjør ondt, forat jeg må holde min Guds bud!
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Hold mig oppe efter ditt ord, forat jeg kan leve, og la mig ikke bli til skamme med mitt håp!
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Støtt mig, så jeg må bli frelst! Da vil jeg alltid skue med lyst på dine forskrifter.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Du akter for intet alle dem som farer vill fra dine forskrifter; for deres svik er forgjeves.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Som slagg bortrydder du alle ugudelige på jorden; derfor elsker jeg dine vidnesbyrd.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Av redsel for dig gyser min kropp, og jeg frykter for dine dommer.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Jeg har gjort rett og rettferdighet; du vil ikke overgi mig til dem som undertrykker mig.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Gå i borgen for din tjener, forat det kan gå ham vel! La ikke de overmodige undertrykke mig!
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Mine øine vansmekter av lengsel efter din frelse og efter din rettferdighets ord.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Gjør med din tjener efter din miskunnhet, og lær mig dine forskrifter!
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Jeg er din tjener; lær mig, så jeg kan kjenne dine vidnesbyrd!
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Det er tid for Herren å gripe inn; de har brutt din lov.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Derfor elsker jeg dine bud mere enn gull, ja mere enn fint gull.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Derfor holder jeg alle befalinger om alle ting for å være rette; jeg hater all løgnens sti.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Underfulle er dine vidnesbyrd; derfor tar min sjel vare på dem.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Dine ords åpenbaring oplyser, den gjør enfoldige forstandige.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Jeg åpnet min munn og sukket av lengsel; for jeg stundet efter dine bud.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Vend dig til mig og vær mig nådig, som rett er mot dem som elsker ditt navn!
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Gjør mine trin faste ved ditt ord, og la ingen urett herske over mig!
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Forløs mig fra menneskers vold! Så vil jeg holde dine befalinger.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
La ditt åsyn lyse for din tjener, og lær mig dine forskrifter!
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Mine øine flyter bort i vannstrømmer over dem som ikke holder din lov.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Du er rettferdig, Herre, og dine dommer er rettvise.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Du har fastsatt dine vidnesbyrd i rettferdighet og stor trofasthet.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Min nidkjærhet har fortært mig, fordi mine motstandere har glemt dine ord.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Ditt ord er vel renset, og din tjener elsker det.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Jeg er liten og foraktet; jeg har ikke glemt dine befalinger.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Din rettferdighet er en evig rettferdighet, og din lov er sannhet.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Nød og trengsel fant mig; dine bud er min lyst.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Dine vidnesbyrd er rettferdige til evig tid; lær mig, forat jeg kan leve!
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Jeg roper av hele mitt hjerte; svar mig, Herre! Jeg vil ta vare på dine forskrifter.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Jeg roper til dig, frels mig! Så vil jeg holde dine vidnesbyrd.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Jeg var årle oppe i morgenlysningen og ropte om hjelp; jeg ventet på dine ord.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Mine øine var oppe før nattevaktene, forat jeg kunde grunde på ditt ord.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Hør min røst efter din miskunnhet! Herre, hold mig i live efter dine lover!
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
De er kommet nær som jager efter ugjerning; fra din lov er de kommet langt bort.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Du er nær, Herre, og alle dine bud er sannhet.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
For lenge siden vet jeg av dine vidnesbyrd at du har grunnet dem for evig tid.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Se min elendighet og utfri mig! For jeg har ikke glemt din lov.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Før min sak og forløs mig, hold mig i live efter ditt ord!
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Frelse er langt borte fra de ugudelige; for de søker ikke dine forskrifter.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Din miskunnhet er stor, Herre; hold mig i live efter dine dommer!
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Mange er mine forfølgere og mine motstandere; jeg er ikke avveket fra dine vidnesbyrd.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Jeg så de troløse og vemmedes, dem som ikke holdt ditt ord.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Se at jeg har elsket dine befalinger! Herre, hold mig i live efter din miskunnhet!
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Summen av ditt ord er sannhet, og til evig tid står all din rettferdighets lov fast.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Fyrster forfulgte mig uten årsak, men mitt hjerte fryktet for dine ord.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Jeg gleder mig over ditt ord som en som finner meget bytte.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Løgn har jeg hatet og avskydd, din lov har jeg elsket.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Syv ganger om dagen har jeg prist dig for din rettferdighets lover.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Megen fred har de som elsker din lov, og det er ikke noget anstøt for dem.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Jeg har ventet på din frelse, Herre, og jeg har holdt dine bud.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Min sjel har holdt dine vidnesbyrd, og jeg elsket dem såre.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Jeg har holdt dine befalinger og dine vidnesbyrd; for alle mine veier er for ditt åsyn.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
La mitt klagerop komme nær for ditt åsyn, Herre! Lær mig efter ditt ord!
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
La min inderlige bønn komme for ditt åsyn! Frels mig efter ditt ord!
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Mine leber skal flyte over av lovsang; for du lærer mig dine forskrifter.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Min tunge skal synge om ditt ord; for alle dine bud er rettferdighet.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
La din hånd være mig til hjelp! For jeg har utvalgt dine befalinger.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Jeg lenges efter din frelse, Herre, og din lov er min lyst.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
La min sjel leve og love dig, og la dine dommer hjelpe mig!
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Jeg har faret vill; opsøk din tjener som et tapt får! for jeg har ikke glemt dine bud.
