Ordspråksboken 17

1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

Bolji je zalogaj suha hljeba s mirom nego kuæa puna poklane stoke sa svaðom.

2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

Razuman sluga biæe gospodar nad sinom sramotnijem i s braæom æe dijeliti našljedstvo.

3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

Topionica je za srebro i peæ za zlato, a srca iskušava Gospod.

4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

Zao èovjek pazi na usne zle, a lažljivac sluša jezik pakostan.

5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

Ko se ruga siromahu, sramoti stvoritelja njegova; ko se raduje nesreæi, neæe ostati bez kara.

6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

Vijenac su starcima unuci, a slava sinovima oci njihovi.

7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

Ne prilièi bezumnom visoka besjeda, akamoli knezu lažljiva besjeda.

8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

Poklon je dragi kamen onome koji ga prima, kuda se god okrene napreduje.

9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

Ko pokriva prijestup, traži ljubav; a ko ponavlja stvar, rastavlja glavne prijatelje.

10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

Ukor tišti razumnoga veæma nego ludoga sto udaraca.

11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

Zao èovjek traži samo odmet, ali æe se ljut glasnik poslati na nj.

12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

Bolje je da èovjeka srete medvjedica kojoj su oteti medvjediæi, nego bezumnik u svom bezumlju.

13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

Ko vraæa zlo za dobro, neæe se zlo odmaæi od kuæe njegove.

14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

Ko poène svaðu, otvori ustavu vodi; zato prije nego se zametne, proði se raspre.

15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

Ko opravda krivoga i ko osudi pravoga, obojica su gad Gospodu.

16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

Na što je blago bezumnome u ruci kad nema razuma da pribavi mudrost?

17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

U svako doba ljubi prijatelj, i brat postaje u nevolji.

18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

Èovjek bezuman daje ruku i jamèi se za prijatelja svojega.

19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

Ko miluje svaðu, miluje grijeh; ko podiže uvis vrata svoja, traži pogibao.

20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

Ko je opaka srca, neæe naæi dobra; i ko dvolièi jezikom, pašæe u zlo.

21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

Ko rodi bezumna, na žalost mu je, niti æe se radovati otac luda.

22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

Srce veselo pomaže kao lijek, a duh žalostan suši kosti.

23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

Bezbožnik prima poklon iz njedara da prevrati putove pravdi.

24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

Razumnomu je na licu mudrost, a oèi bezumniku vrljaju nakraj zemlje.

25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

Žalost je ocu svojemu sin bezuman, i jad roditeljci svojoj.

26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

Nije dobro globiti pravednika, ni da knezovi biju koga što je radio pravo.

27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

Usteže rijeèi svoje èovjek koji zna, i tiha je duha èovjek razuman.

28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.

I bezuman kad muèi, misli se da je mudar, i razuman, kad stiskuje usne svoje.