Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
And Job continued his parable and said,
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
[As] God liveth, who hath taken away my right, and the Almighty, who hath embittered my soul,
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
All the while my breath is in me, and the spirit of God is in my nostrils,
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
My lips shall not speak unrighteousness, nor my tongue utter deceit!
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
Be it far from me that I should justify you; till I die I will not remove my blamelessness from me.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart reproacheth [me] not one of my days.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
Let mine enemy be as the wicked, and he that riseth up against me as the unrighteous.
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
For what is the hope of the ungodly, when [God] cutteth him off, when God taketh away his soul?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Will God hear his cry when distress cometh upon him?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Doth he delight himself in the Almighty? will he at all times call upon God?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
I will teach you concerning the hand of God; what is with the Almighty will I not conceal.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
Behold, ye yourselves have all seen [it]; and why are ye thus altogether vain?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
This is the portion of the wicked man with God, and the heritage of the violent, which they receive from the Almighty: —
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
If his children be multiplied, it is for the sword, and his offspring shall not be satisfied with bread;
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
Those that remain of him shall be buried by death, and his widows shall not weep.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
Though he heap up silver as the dust, and prepare clothing as the clay;
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
He may prepare it, but the just shall put it on; and the innocent shall divide the silver.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
He buildeth his house as the moth, and as a booth that a keeper maketh.
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
He lieth down rich, but will do so no more; he openeth his eyes, and he is not.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Terrors overtake him like waters; a whirlwind stealeth him away in the night.
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
The east wind carrieth him away and he is gone; and as a storm it hurleth him out of his place.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
And [God] shall cast upon him and not spare: he would fain flee out of his hand.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
[Men] shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.
