< Job 16 >

1 Job svarade, och sade:
Et Job prit la parole, et dit:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
J'ai souvent entendu de pareils discours; vous êtes tous des consolateurs fâcheux.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
N'y aura-t-il point de fin à ces discours en l'air? Et qu'est-ce qui te force à me répondre?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Moi aussi, je parlerais comme vous, si vous étiez à ma place. J'accumulerais des paroles contre vous; je hocherais la tête sur vous;
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
Je vous fortifierais avec ma bouche, et le mouvement de mes lèvres vous soulagerait.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Si je parle, ma douleur ne sera point soulagée. Si je me tais, en sera-t-elle diminuée?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Maintenant il m'a épuisé. Tu as dévasté toute ma famille,
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
Tu m'as saisi, et cela témoigne contre moi; ma maigreur s'est élevée contre moi, elle m'accuse en face.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
Sa fureur m'a déchiré, et s'est acharnée sur moi. Il a grincé des dents contre moi; mon ennemi aiguise contre moi ses yeux.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
Ils ont ouvert contre moi leur bouche; ils m'ont frappé à la joue pour m'outrager; ils se réunissent tous ensemble contre moi.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
Dieu m'a livré à l'impie; il m'a jeté aux mains des méchants.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
J'étais en repos, et il m'a écrasé; il m'a saisi à la gorge, et il m'a brisé. Il m'a posé en butte à ses traits.
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
Ses flèches m'environnent; il me perce les reins, et ne m'épargne pas; il répand à terre mon fiel.
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
Il me fait plaie sur plaie; il court sur moi comme un guerrier.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
J'ai cousu un sac sur ma peau; j'ai souillé mon front dans la poussière;
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
J'ai le visage tout enflammé, à force de pleurer, et l'ombre de la mort est sur mes paupières,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
Quoiqu'il n'y ait point de crime dans mes mains, et que ma prière soit pure.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
O terre, ne cache point mon sang, et qu'il n'y ait aucun lieu où s'arrête mon cri!
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
A présent même, voici, j'ai mon témoin dans les cieux, et mon garant dans les hauts lieux.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Mes amis se moquent de moi: c'est vers Dieu que mon œil se tourne en pleurant,
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
Pour qu'il décide entre l'homme et Dieu, entre le fils d'Adam et son semblable.
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
Car les années qui me sont comptées s'en vont, et j'entre dans un chemin d'où je ne reviendrai pas!

< Job 16 >