Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and said:
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Should a wise man make answer with windy knowledge, and fill his belly with the east wind?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Should he reason with unprofitable talk, or with speeches wherewith he can do no good?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Yea, thou doest away with fear, and impairest devotion before God.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
For thine iniquity teacheth thy mouth, and thou choosest the tongue of the crafty.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Thine own mouth condemneth thee, and not I; yea, thine own lips testify against thee.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
Art thou the first man that was born? Or wast thou brought forth before the hills?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Dost thou hearken in the council of God? And dost thou restrain wisdom to thyself?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
What knowest thou, that we know not? What understandest thou, which is not in us?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
With us are both the gray-headed and the very aged men, much older than thy father.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
Are the consolations of God too small for thee, and the word that dealeth gently with thee?
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Why doth thy heart carry thee away? And why do thine eyes wink?
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
That thou turnest thy spirit against God, and lettest such words go out of thy mouth.
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
What is man, that he should be clean? And he that is born of a woman, that he should be righteous?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Behold, He putteth no trust in His holy ones; yea, the heavens are not clean in His sight.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
How much less one that is abominable and impure, man who drinketh iniquity like water!
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
I will tell thee, hear thou me; and that which I have seen I will declare —
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Which wise men have told from their fathers, and have not hid it;
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
Unto whom alone the land was given, and no stranger passed among them.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
The wicked man travaileth with pain all his days, even the number of years that are laid up for the oppressor.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
A sound of terrors is in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
He wandereth abroad for bread: 'Where is it?' He knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Distress and anguish overwhelm him; they prevail against him, as a king ready to the battle.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
Because he hath stretched out his hand against God, and behaveth himself proudly against the Almighty;
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
He runneth upon him with a stiff neck, with the thick bosses of his bucklers.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Because he hath covered his face with his fatness, and made collops of fat on his loins;
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
And he hath dwelt in desolate cities, in houses which no man would inhabit, which were ready to become heaps.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall their produce bend to the earth.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of His mouth shall he go away.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Let him not trust in vanity, deceiving himself; for vanity shall be his recompense.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be leafy.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
For the company of the godless shall be desolate, and fire shall consume the tents of bribery.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
They conceive mischief, and bring forth iniquity, and their belly prepareth deceit.
